Det ser misstänkt gult ut, säger mannen när han tittar ut genom bilfönstret på väg mot stugan. Själv börjar jag bli frusen och gillar inte mörkret heller. Valdebatterna får hållas utan mig. Rikedom är som havsvatten, skrev redan Shopenhauer, ju mer man dricker därav desto törstigare blir man. Men rönnarna är ovanligt vackra just i år. För att inte tala om vad mannen hittade när han förgäves stegade efter blåbär. Ett ställe som senare blev fyra hinkar rött. Nästa sommar kanske vi hinner vara här, säger han och menar stugan. I juni stod pelargonerna som pinnar i fönstren. Stackars, tänkte jag och pratade om omplantering. Vi hinner, sa mannen. Men inte. Det blev att skvätta på lite vått i förbifarten. Tallar i kombination med motorsåg och klyv hade större dignitet och varje kväll åkte vi hem. Åh, så vackert, hann man tänka om fjärden och himlen när lasset med ris och grenar tippats av och sen bar det av uppför stigen ännu en gång, medan veckorna seglade förbi med hörselkåpor på. Inomhus födde pelargonerna gröna små blad. Ute var det tvärtom. När arbetslägret var över blev stugan stående. Därhemma vecklade sommaren ut sig åt alla håll och barnens skratt var som solar i hjärtat. När jag var barn var jag riktigt gammal, men det blev roligare sen, brukar jag berätta om i skolorna. Blickarna blir skeptiska. När ni hör ordet vuxna, vad tänker ni då? Orden de skriver ner är givna: Jobba, jobba, jobba, jobba, jobba. Förr fick barnen längta efter grejer, nu får dom längta efter sina föräldrar, sa en röst i radion. Kliver ur bilen och går in i stugan medan mannen hämtar upp det sista av potatisen. Ser mig omkring och blir stående. Varifrån kom all denna kraft? Trots den ynka krukjorden blommar det passionerat i alla fönster. Utanför stugan står några tallar kvar. Pappa var noga med skogsvård men människan var nummer ett. Ingen skulle behöva känna sig mindre värd. Inför en åhörardag på skogsbruksskolan sa han till sin klass: När ni kan svara på en fråga räcker ni upp vänster hand och när ni inte kan, räcker ni upp höger.
