När någon man gillar går över till andra sidan blir det tomt. Även om åldern är inne är den aldrig det, inte för den som gett kärlek. Sucka mitt hjärta men brist inte, brukade gamla grannfrun komma in och säga. Eller: En flygande fågel hittar alltid nåt! Det var länge sen hon fick lämna cykeln. Nu har hela hon överlämnat sig. Livet är intressant och även vad som händer sen, sa en kvinna som för att par veckor sedan stod och krattade löv i det östgötska samhälle där äldsten köpt hus med sin tjej. Jaså där, fortsatte hon, då får dom vinden från rätt håll.
Här hemma drar jag kapuschongen över huvudet och gömmer mig i ännu en svart kappa. Det märks inte att jag köpt ny när även fjolårets blivit för stor, svart är svart och annat gick inte att få tag på, om man inte gillar militärgrönt. Det fanns en snygg marinblå, en dyr, designad, mycket som skulle knäppas. Jag blev som en annan. Tänker på den ibland.
Det är mest om höstarna man går till kyrkogården och om våren. Kånkar med kassar och planterar. En kvinna som förlorat sin make ungefär när min försvann kom fram och hälsade när vi just dragit upp rosen och höll på att placera ut den frosttåliga ljungen.
Inte heller hon gick för sig själv här på ovansidan.
-Efter ett tag sa jag nä du Gud nu blev det för tråkigt, nu får du skicka mig en man, men han får inte vara helt främmande och så ska han vilja följa med mig i bärskogen, berättade hon.
Sommarn efter hjärnblödningen klämde jag för första gången in en bön åt det hållet. Strax därpå klev mannen fram. Svär inte, sa jag ofta i vår början.
Har skrubbat mossa från gravstenar i år. I våras från makens, i höstas från andra nära anhörigas på barndomens kyrkogård. Vi penslade dem med grönsåpa med lite vatten i och skurborstade varv efter varv innan vi var någorlunda nöjda, kusinen och jag. Mörka moln tornade upp sig när vi höll på, åskan dånade men innan störtregnet hann vi rädda oss in i min bil.
Senare förklarade jag vem som ligger där och med vem. Men tänk dom som ligger en och en och en, sa barnbarnsflickan, fem. Inför allhelgona pratade vi om att hälsa på hos farfar. Tända ljus och klappa på stenen som vi brukar. Och så ska vi hälsa på hos Erland också, sa barnbarnspojken, elva. Han hann bli vän med en nittioåring.