I morse när jag vaknade kändes kroppen annorlunda, sa väninnan från Västerbottens inland, den var liksom skulpterad. Den gör tydligen nytta, den här motionen. - Även jag har varit där, blev mitt svar, men nu vittrar skulpturen. Väninnan hade gått en tvåtimmars promenad i sitt samhälle under söndagen och därefter dansat zumba ungefär lika länge. Under samma tid stökade jag omkring här hemma och lagade mat för åtta nära människor, varav fyra mindre. Man skulpterar sig inte under den aktiviteten men alla blev mätta. Sen var det tårta och ja må han leva. De vuxna förblev sittande pratande medan barnen och jag rörde oss genom huset. Det är bara natt och natt och natt, konstaterade lillasystern när hon tittade ut. Ville helst ta ut dem i det vita, men alla var inte klädda för det. Och jag var lite förkyld. Mannen föddes i mörkrets månad, jag i april. En månad när allt rör sig, spricker upp, smälter, porlar, tinar fram. Drömde om dans häromnatten. Åh, vad jag dansade! Med vem? Ingen aning. Dans handlar om glädjen med att röra sig till musik och inte veta vart det bär iväg. Åh vad jag dansade, svävade. Sen vaknade jag. Ingen rörelse gör en så glad som dans, nästan ingen. Till Folkets hus i ett samhälle av det inre av Västerbotten blev det rusning i höst. Har inte varit så många på väg in sen Bingolottos dagar, konstaterade förbipasserande. Det handlar om zumba. En dans med latinska rytmer som funkar även i det inre av Västerbotten. Alla kan lära sig dansa zumba, sa väninnan, men det är bara kvinnorna som törs. Ledaren rör sig på ett sätt och vi andra på vårt eget, berättade hon. I början var det fullt upp med att lära sig stegen men nu följer jag rytmen i musiken och blir svettig, i går visste jag plötsligt när det var läge att knycka med höften, sa hon. Hon lever ensam. Ensam måste man ta sig för. Du har hållit dig i form, sa mannen när vi möttes och han såg mina muskler. Jo. I flera år hade jag haft fritid. Och nu? I höst var det meningen att vi skulle komma igång. Nu är hösten slut. Men i lördags skärpte vi oss. Det blev fem timmars spontan rörelse till två orkestrar, minus en kvarts paus med Loka och laxmacka. På väg hem log våra kroppsdelar fortfarande. Förutom fotsulorna som hett åstundade en iskall dusch.
