– Var är du? Varför har du så bråttom? Vart är du på väg? Finns det nåt där? Inte? Varför går vi ditåt i så fall?
Frågorna ekar mot mannens försvinnande rygg. Innan stigen smalnade av gick vi bredvid varandra. Sedan skulle han dra ifrån, det visste jag.
– Titta nu, sa jag i förebyggande syfte och ställde mig tätt intill: Mina ben börjar här!
– Tjugo centimeters skillnad, konstaterade mannen.
– Efter fem steg blir det en meter!
Snävt räknat eftersom den kortare av oss stannar upp och tar de bär som finns för att i varje fall inte bli utan.
Mannen däremot (som representant för de flesta män) scannar av terrängen medan han går och fastslår: Här finns inget.
–Bär växer här nere, tipsar kvinnan, när de råkar vara inom varandras hörhåll.
– Men för lite, påstår mannen.
Vad söker män efter egentligen?
Även maken stegade iväg, särskilt den sommardag vi försökte hitta oss ett hjortronställe eftersom alla var så hemliga med sina. Tre timmar i myrlandet gav fyra bär ungefär.
Plocka lingon och blåbär däremot varje höst i solen på berget bakom hans barndomshem, åh. Placerade ryggsäcken på en stor sten högst upp och satte igång. Här finns blåbär, ropade jag som plockade lingon. Här finns lingon, hojtade maken som plockade blåbär. Snart, tänkte man, bara plocka lite till, snart. Skruva av locket på termosen, plocka fram fikat. Förstår inte att jag är så svag i benen, sa han sista hösten vi satt där på stenen.
Femton år senare ställer jag mig upp bland obekanta träd och spanar. Kom nu! ropar det bortifrån och genom två skogar går vi i timmar över gungfly, genom snårskog, uppåt sten och berg för en halv hink. Varför? Vad söker män efter? Hade vi stannat, klagar jag, hade vi säkert fått mer.
En gång, berättar mannen och placerar blicken långt bort, en gång när jag var liten och gick ut med mamma för att plocka lingon hamnade vi på ett ställe där det fanns kopiöst med blåbär, det var bara att ösa.
Det är alltså därför männen stegar iväg. Resten av livet söker de det ultimata. Det där stället.
Svänger förbi hans flickas familj. Och där sitter hon och rensar sina saftiga, fina med höns, barn och katter runt fötterna. Var hittade du dom? häpnar vi. Gick bara en bit in med smågubbarna, säger hon och pekar.