Vår mor Agnes Palmgren, Luleå, avled den 2 maj 2009 i en ålder av 92 år. Hon föddes i Ersnäs 1917 som dotter till Augusta och Elam Andersson. Mamma växte upp på gården på "Kammen" i Ersnäs tillsammans med sin bror Axel och sin mor. Hennes far Elam dog tidigt, när mamma var endast tolv år gammal. När mamma var 14 år fick hon börja hjälpa sin faster som ansvarade för post- och telefonstationen i Ersnäs. I samband med fasterns sjukdom blev hon utsedd till permanent föreståndare för post- och telefonstationen 1932, endast 15 år gammal. 1936 övertog staten ansvaret för telefonsystemen och mamma blev då utsedd att fortsätta som föreståndare för telefonstationen, där hon även hade två anställda medhjälpare. 1939 gifte hon sig med vår pappa Simon Palmgren från Måttsund, som arbetade som byggnadssnickare. Äldsta barnet föddes 1941 och därefter ytterligare fem barn. Tillsammans fyra döttrar och två söner. I mitten av 1940-talet flyttade mamma och pappa till gården på Kammen, där de uppförde ett nytt boningshus. Där bodde de tillsammans med vår morbror och mormor. 1948 automatiseras telefonstationen och mammas tjänst upphörde. Hon fortsatte därefter att ta hand om familjen, sköta hemmet och även delta i jordbruket. I början av 1960-talet såldes gården eftersom inget av barnen vill fortsätta med jordbruket och familjen flyttade till Bergnäset. Efter några år byggde pappa ett hus på sin hemgård i Måttsund och dit flyttade mamma och pappa. Mamma arbetade under några år med diverse arbeten och avslutade sin aktiva tid som telefonist i länsstyrelsens växel. Hon gick i pension 1978, och de flyttade därefter till en lägenhet i Luleå. Mamma deltog i en kurs i släktforskning som leddes av Julius Sundström. Släkt- och hembygdsforskningen blev senare en riktig passion för henne. Under pappas sjukdom och efter hans bortgång ägnade hon en stor del av sin tid åt hembygds- och släktforskning. Hon deltog i bildandet av Lulebygdens forskarförening, hon forskade i bygdens historia, hon gjorde ett stort antal släktutredningar åt intresserade. Vidare deltog hon tillsammans med Julius Sundström i ett forskningsprojekt som syftade till att utreda den så kallade Överkalixsjukans eventuellt ärftliga bakgrund. Mamma var nu även guide i Gammelstad för turister och berättade om kyrklivet, kyrkstugornas historia, Nederluleå kyrkas historia samt seder och bruk förr och nu. Andra uttryck för hennes kulturella intresse var att hon namngav alla rollkaraktärerna i filmen Ormens väg på hälleberget och hon gav även namn till några äldreboenden, till exempel Per Hindersa-gården i Luleå. Mamma forskade mycket om Gammelstads kyrkas historia och dess präster och biskopar. Tillsammans med en forskarkollega upptäckte hon mycket intressanta inristningar i de så kallade munkbänkarna i kyrkan, kanske ett mycket tidigt klotter? Hon var under många år guide och visade runt i kyrkan och berättade dess historia. Bland annat berättade mamma för drottning Silvia om kyrkstugorna vid ett av hennes besök. Hon deltog även i Hembygdens dag på Skansen 1985, där hon överlämnade Luleå Hembygdsförenings budkavle till drottningen. 1991 deltog hon i Släktforskningens riksstämma i Oskarshamn. Där såg hon till att nästa stämma hölls i Luleå. Stämman blev en stor succé, med många lovord för arrangemangen, inte minst av tillresande från södra Sverige. Mamma tilldelades av Lulebygdens Forskarförening det första stipendiet ur Julius Sundströms Minnesfond för sitt hängivna arbete för hembygdsforskningen och bygdekulturen. 1994 erhöll hon Luleå Kommuns kulturpris för sin gärning inom bygdekulturen. I samband med Millennieskiftet fick mamma lägga in ett bidrag i den så kallade Millenniearken. Hennes bidrag var vår släkthistoria och uppgifter om Världsarvet Gammelstads kyrkby. De sista tio åren bodde hon i Björnlundska stiftelsens hus varifrån hon flyttade till Hertsögården. På Hertsögården bodde hon sitt sista levnadsår, där hon fick en mycket god omvårdnad och trivdes bra. Mamma var en väldigt kreativ och handlingskraftig person som genomförde vad hon föresatt sig. Men för oss barn var hon framförallt en omtänksam, varm och stödjande mamma. Nu har vi mist vår enastående mamma som vi sörjer och saknar djupt.
