Bert Enström, Töre har avlidit. 100 av hans vänner fyllde Töre kyrka för att ta avsked. När de lämnade kyrkan fick alla en konfektask med texten ”Tack”. Det var en del av Berts noggranna regi av sitt avsked. I en mapp med rubriken ”Mina önskemål om avskedet från det intressanta jordelivet” fanns alla detaljer på små papperslappar.
Bert har arbetat som begravningsentreprenör i Luleå- och Töreregionen. Hans insatser kom i en tid när döden fick mer tid i samhället. Ofta skedde svepningen i hemmet i kretsen av familj och grannar. Många gånger togs varma avsked inför den öppna kistan mitt på köksgolvet inför alla generationer. Bert kände sig hemma i denna intima och känslofyllda atmosfär. Hans lugna personlighet och närhet till människor blev en stor tillgång.
Bert var son till Artur Enström med makan Agnes, en förgrundsperson till Rutviks trädgårdskultur med tillhörande blomsterhandel i Luleå.
Närheten till växthus och trädgård, medförde att Bert efter sitt giftermål med Elsy Pettersson, successivt kom att bygga upp en trädgårdsanläggning runt Elsys hemgård i Töre. Denna trädgård kom att växa år för år och drivs i dag av dottern Maria med familj medan sonen Per kom att ägna sig åt näraliggande arbete i Stockholm.
Även inom detta arbetsområde kom Bert att skapa speciella relationer till sina kunder. Närhet och generositet var typiskt för honom. Något som år efter år gjorde honom efterfrågad vid besök i trädgården. Otaliga är de lustfyllda arrangemang han skapade där för att skapa glädje och trivsel för kunderna.
När sedan åldern gjorde hans roller mer begränsade, utvecklade han andra vägar för gemenskap med bybor och tidigare kunder. Han tog med sig gåvor som pelargonior, biskvier eller rökt sik från ambulerande handlare, till de personer, ofta äldre, som han besökte. Där gick tiden sakta och tiden för samtal var obegränsad.
Ofta påpekade Bert att han var född 15 år för sent. Han trivdes nämligen inte med det teknologiska samhället och tidens effektivitetskrav. För sent inlämnade biblioteksböcker eller deklarationer var ganska normalt för honom. Men hans breda nätverk gjorde att han ändå ofta mötte leende och igenkännande tjänstemän när allt skulle rättas till.
Nu finns inte Bert längre. Många äldre i Töre saknar säkert hans pratglädje och givmilda besök.
För oss syskon är saknaden kännbar. Våra täta syskonträffar fylls av glada minnen runt Bert.
Hans personliga tro på Gud, bidrog till trygga samtal under den sista tiden. Han insåg att sjukdomstiden var en inledning till hans ”avsked från det trivsamma jordelivet”.
I hans avskedsmapp kan man läsa hans önskan om en framtida roll som vattnare i Paradisets trädgård.
Vår bror Bert berörde och lämnade avtryck.
Bröderna Mats och Bo