Bo Jacobson, en av Luleå tekniska universitets, dåvarande Högskolan i Luleå, första professorer har avlidit i en ålder av 73 år.
Bo växte upp i Gävle och efter att ha tagit studenten där började han sina högre studier vid Lunds tekniska högskola, där han var den förste som tog civilingenjörsexamen på maskinteknisk linje 1966. Han fortsatte därefter som doktorand för professor Leif Floberg och specialiserade sig inom området tribologi, läran om smörjning, nötning och friktion. Bo var en av de första som studerade hur smörjmedel som utsätts för höga tryck fungerar, något som är väldigt viktigt att känna till, bland annat när man ska tillverka effektiva kullager. Han förenade på ett nytänkande och kreativt sätt experiment med analytiska lösningar och hans avhandling blev mycket uppmärksammad i internationella forskarkretsar.
Efter att ha disputerat i Lund sökte Bo 1973 den utannonserade tjänsten som professor i Maskinelement vid dåvarande högskolan i Luleå. Han fick professuren och blott 30 år gammal tog han sig an uppgiften att från ingenting bygga upp en forskningsavdelning som så småningom skulle få ett internationellt framstående renommé.
Samtidigt som han byggde upp forskningen lade han, tillsammans med sina nyanställda medarbetare, betydande arbete på att utveckla kurser för studenterna, där de dels utgick från klassiska kunskaper inom ämnet maskinelement, men där Bo också såg till att i hög grad även väva in forskningsresultat som han bland annat hämtade från sina doktorandkollegors arbeten vid Lunds tekniska högskola och Chalmers. Resultatet blev flera kompendier i maskinelement som användes under ett flertal år i utbildningen av studenter. Hans arbete med att bygga upp verksamheten gav resultat och snart kunde han anställa sina första doktorander, vilka tillsammans med Bo drev forskningen inom tribologi vidare. Han själv var i högsta grad aktiv och byggde ett flertal provapparater där fenomen ingående kunde studeras. Ett exempel är den modell av en hörselcell i innerörat som han byggde i skala 200:1 för att bättre förstå vad som orsakade hörselnedsättningar.
Under sin studietid i Lund träffade Bo sin blivande hustru Gunnel och samtidigt som han byggde upp forskningsämnets verksamhet växte också Bo och Gunnels familj till att så småningom omfatta fem barn, vilka alla växte upp i Luleå.
Bo arbetade såväl med inomvetenskapliga problem som med industrirelaterade projekt, bland annat utveckling av växellådor och smörjmedel. Han bidrog därmed till ett arbetssätt som präglat såväl Avdelningen för maskinelement som hela Luleå tekniska universitet sedan dess.
Hans uppmärksammade arbete inom området tribologi ledde till att han inledde ett mångårigt samarbete med professor Bernard Hamrock vid NASA i USA. Bo blev inbjuden dit och spenderade ett helt år i Cleveland i början av 1980-talet. Arbetet på NASA gav internationellt gensvar och efter några ytterligare år i Luleå rekryterades Bo 1986 till SKF:s forsknings- och utvecklingscentrum i Holland. Under cirka tio år arbetade han där med att såväl experimentellt som med modeller förstå och förbättra kul- och rullningslagers funktion. En stor del av hans arbete bestod även i att resa runt till SKF:s kunder och samarbetspartner och agera såväl problemlösare som föreläsare.
För sina vetenskapliga insatser fick han 1997 av The International Tribology Council emotta den högsta utmärkelse som går att få inom tribologiområdet, The Tribology Gold Medal, vilken överlämnades av dåvarande Prinsessan Lilian vid en högtidlig ceremoni på den Brittiska ambassaden i Stockholm.
Efter tio års uppskattat arbete på SKF sökte Bo sig åter till den akademiska världen och anställdes på professuren i maskinelement vid Lunds tekniska högskola, för övrigt den professur som hans handledare, professor Floberg, en gång haft.
År 2007 gick Bo i pension, men han var även efter det mycket aktiv inom sitt område. Han var ofta anlitad som föreläsare och konsult i tribologifrågor. Han behöll kontakten med Luleå tekniska universitet under hela sin aktiva tid. Som anställd vid SKF så var han samtidigt adjungerad professor vid LTU och han deltog såväl vid invigningen av det forskningscenter som SKF startade vid LTU 2012, som vid Avdelningen för maskinelements 40-årsjubileum 2013, där han målande beskrev sin gärning inom tribologiområdet för en stor samling åhörare.
Bo var alltid lätt att ha att göra med och sade aldrig att han inte hade tid när någon hade frågor på hjärtat. Han var mycket hängiven sitt arbete och lade mycket tid och kraft på det.
Vi som driver arbetet vidare i Bos anda känner djup medkänsla med hans familj och saknar en kär vän och kollega.
Vännerna och tidigare kollegorna vid Luleå tekniska universitet genom Erik Höglund