Bruno Blomberg, Luleå, har somnat in i sitt hem den 23 december 2016, fem dagar innan han skulle ha fyllt 88 år. Bruno levde ett mycket aktivt liv ända fram till sin bortgång. Han föddes 1928 i Överstbyn, Bodens kommun, som yngst av sex syskon. Redan som 13-åring blev han föräldralös och lämnade hemmet för att utbilda sig till svetsare på Strömbackaskolan i Piteå. Efter avslutad utbildning i Piteå flyttade Bruno till Göteborg, där han fick anställning som svetsare på ett båtvarv. Efter något år i Göteborg flyttade han till sin bror Ingemar i Stockholm där han fick anställning på en mekanisk verkstad. Några år senare styrde han kosan åter mot Norrbotten och Luleå. Han fick arbete på SJ lokverkstad och senare som svetsare på NJA, sedermera SSAB. Men Bruno ville något mer och samtidigt som han arbetade läste han in en ingenjörsexamen på kvällstid. Efter sin examen 1958 fick han anställning på NJA som ingenjör där han var verksam som chef för syrgasverket fram till pensioneringen.
Bruno gifte sig 1952 med Gunborg, född Åsén, döttrarna Ann-Sofi och Marie föddes 1954 respektive 1960. Bruno var mycket praktisk och händig och 1960 byggde han familjens villa på Skurholmen i Luleå. Bruno och Gunborg bodde kvar på Skurholmen fram till 2009 då de flyttade till en lägenhet på Robertsvik i Luleå, där de trivdes mycket bra.
Under många år ägnades fritiden åt båt och båtliv i Luleå skärgård tillsammans med familjen. I slutet på 1970-talet byggde Bruno och Gunborg en fin sommarstuga i Alhamn utanför Luleå. Alla vårar och somrar därefter tillbringade de i Alhamn. Där har de också haft många trevliga middagar och sammankomster med familj och vänner. Bruno och Gunborg företog många resor utomlands och träffade därigenom många nya vänner som de hållit kontakt med genom årens lopp.
Brunos stora fritidsintresse var jakt och då främst älgjakt. Han skaffade jaktmark i sin barndoms hemtrakter och var också jaktledare under alla år. Han var en ivrig bärplockare och såg alltid till att förse hela familjen med bär under året. Bruno var en allsidig man och ingenting var honom främmande. Han snickrade många fina möbler till familjen och tyckte mycket om att laga goda middagar. Bruno var en glad och engagerad person som spred glädje och trivsel omkring sig. Sorgen och saknaden efter Bruno är stor men vi minns med glädje alla fina år vi fått tillsammans. Bruno sörjes närmast av makan Gunborg och döttrar med familjer.
Ann-Sofi och Marie