Genom en tragisk drunkningsolycka har Caj hastigt lämnat familj, anhöriga, före detta kollegor och vänner i stor sorg och saknad.
Tillsammans med sin äldre bror växte Caj upp i en skogsarbetarfamilj i Murjek och han fick tidigt en socialistisk inställning till livet, människorna och samhället. Efter att ha utbildat sig till elektriker och gjort militärtjänst vid Jägarskolan i Kiruna satsade Caj på polisyrket. Han tjänstgjorde några år i Stockholm innan han flyttade tillbaka till Norrbotten. Där verkade han som polis och senare som kriminaltekniker fram till sin pensionering. Under 1980- och 1990-talen var Caj chef för den svenska militärpolisen i olika FN-missioner, bland andra i Libanon, Cypern och Namibia.
Hans stora idrottsintresse ledde till att han tävlade i löpning och skidor, långt upp i åren. Inte främst för att vinna utan hellre som en möjlighet till kamratligt samkväm. Under en period lade Caj sin energi på hundar och han deltog ett par gånger i Fjälldraget.
Caj hade dottern Ulrika från en avslutad relation när han träffade Helena 1974. Helena hade dottern Anja från ett tidigare äktenskap. Tillsammans fick de sedan dottern Ida. Flickorna bildade familjer och Caj och Helena begåvades med fem barnbarn vilka nu har en svår tid med längtan efter och saknaden av morfar som tidigare varit så närvarande. Barnbarnet Sixten följde så ofta han kunde med på fiske- och skoterturer och morfar Caj var mycket betydelsefull för honom.
Det politiska engagemanget var stort och Caj var väl insatt i socialdemokratiska samhällsfrågor. Under årens lopp har vi haft många och långa samtal om tingens ordning såväl lokalt som ute i världen. Omtänksamheten om andra människor och hans intresse för kultur och konst, inte minst den samiska, gav honom en bred kontaktyta och många vänner i alla samhällsklasser. Tillfälligheter, som mötet med konstnären Bengt Lindström, ledde sedan från Cajs sida till livslånga vänskapsrelationer. Caj var till sin läggning mycket drivande. Tillsammans med Lars Pirak och Bengt Lindström utformade han den konstnärliga utsmyckningen av Akkats kraftverk utanför Jokkmokk. Att den tänkta spegeldammen som skulle reflektera konstverken inte blev av som utlovats, kan bara beklagas.
Såväl Caj som Helena tog tillvara möjligheterna att njuta av livet som pensionärer. Resorna blev många och huset nere i Falkenberg var ett rekreationsställe där de varje år vistades några veckor. Ett förtida uttag av den 40-åriga bröllopsdagen blev en lyckad USA-resa som Caj ofta återkom till. Det gamla båtbyggeriet ute på Finnskär, restaurerades varsamt till sommarstuga. Finnskär blev för oss gamla flottningskamrater från 1960-talet med flera en återkommande mötesplats där han generöst unnade oss livets goda, tillsammans med historier och minnen från uppväxten och en hel del politik. Av Caj, genom hans förekommande hemlige gäst på våra möten, fick vi alla nya vänner och spännande levnadshistorier. Midvinterblotet i huset i Sunderbyn med honom som värd är också ett oförglömmeligt minne.
Cajs alltför tidiga bortgång har stämt inte bara mig utan även hans vänner till eftertanke och våra tankar går naturligtvis till Helena, barn och barnbarnen.
Carpe Diem.
Arne Forsman