Einar föddes den 11 mars 1919 i byn Torasjärvi där han växte upp tillsammans med föräldrarna och sju syskon. Han fick tidigt börja hjälpa till i arbetet på gården och arbetade i skogen redan vid 13-års ålder. Han träffade Lilly, de gifte sig, byggde hus och bosatte sig i Torasjärvi som grannar till föräldragården. De fick tre barn, drev en lanthandel, hade ett jordbruk med kor, får och en häst. Hästen använde Einar i skogen då han på vintern arbetade med att köra timmer under veckorna. På sommaren användes hästen under slåtterarbetet. När skogsbruket mekaniserades och hästarna blev överflödiga och ersattes med skogsmaskiner började Einar arbeta hos Vattenfall i Vietas och i Ritsem samt med vägbyggen och anläggningsarbeten. I mitten av 1970-talet var tiden med lanthandel och jordbruk över, affären stängdes och djuren såldes. Men fortfarande fanns många sysslor kvar. Han odlade potatis och experimenterade med olika potatissorter. Huset värmdes med ved och för detta krävdes en stor arbetsinsats under sommaren med att såga till och magasinera veden inför vintern. Röjningsarbete på skogsskiftet i Särkivara och snöskottningen under snörika vintrar tog också mycket tid och kraft. När makan Lilly insjuknade i en demenssjukdom och för tio år sedan flyttade till ett demensboende i Gällivare tog han hand om allt hushållsarbetet, bakade sitt eget bröd och bondbakelser som han kunde bjuda Lilly på när han besökte henne. Einar var en man med stark vilja och ofta drev han igenom det han ville som när det beslutades att posten inte skulle delas ut mer än två gånger per vecka i byn. Tillsammans med de andra byborna kämpade Einar för att få behålla den dagliga postutdelningen. Kampen lönade sig och byborna jublade när de åter fick sin post varje dag. Einar hade många vänner, han jagade älg och fiskade tillsammans med kompisar. Han trivdes med att vara utomhus, fiska, gå i skogen, han plockade bär och hade sina egna hemliga bärställen. När han fick tid över tyckte han om att spela poängpoker. Han läste mycket, förutom tidningar också deckare och romaner, det var ett av hans stora fritidsintressen. I hemmet i Torasjärvi hos Einar och Lilly var grannar, bybor, släkt, vänner och andra besökande alltid välkomna, man drack en kopp kaffe, satt och pratade en stund, ibland bjöds det på mat. Folk kom och gick, hemmet var alltid öppet, det var ett enkelt sätt att umgås med varandra. När vi barn, som vuxna, med våra egna familjer kom på besök så satt Einar på sin plats vid köksbordet och väntade. Han var en morgonmänniska, steg upp vid halvfemtiden. Efter en kopp kaffe tog han ofta båten ut på sjön för att fiska. När vi steg upp möttes vi av doften av nybakat bröd som Lilly bakat under morgonen och Einar kom med nyrökt abborre som vi kunde ha som pålägg på smörgåsarna. Han tog sig också tid att ta med barnbarnen ut på fisketurer på sjön precis som vi också fick följa med honom när vi var barn. För sex år sedan var han med om en olyckshändelse som gjorde att han en tid svävade mellan liv och död. Han återhämtade sig aldrig helt efter denna olycka och kunde heller aldrig mer bo i sitt hem i Torasjärvi. När hustrun Lilly avled i september förra året tappade han livsgnistan mer och mer och han somnade in stilla, den 26 augusti, 2010, med sonen Tore närvarande, på avdelningen Nybyggaren, Älvgården i Gällivare där han bott de sista åren av sitt liv. Vi saknar Einar. Ingen kan ersätta en far eller en morfar men våra minnen av honom finns kvar.
