Vår älskade pappa Eino lämnade detta jordeliv den 9 juli 2015 i en ålder av 86 år. Pappa blev sin hemby Junosuando trogen under hela sitt liv, förutom att han emellanåt arbetade borta under veckorna när vi var barn. Pappa var son till Jenny och Albin Kruukka och växte upp som nummer fyra i en syskonskara på åtta, dock dog en av bröderna redan vid nio års ålder. Enligt pappa var detta det sorgligaste minnet som han hade från uppväxttiden.
Efter skolgången började pappa i tidig ålder att arbeta i skogen. Ett av minnena som han hade från den tiden var när han vid vid tolv års ålder fick följa med sin pappa för att hämta torrfuror. Detta gjordes med båt, man stakade cirka 20 kilometer uppströms från Junosuando till Kurkkio där stockarna fanns. Som barn fick pappa hjälpa till i hemmet bland annat med vedhuggning, vintertid skulle korna få vatten i ladugården och sommartid var det slåtterarbete som gällde. Samtliga i syskonskaran var mycket intresserade av sång och dans, vilket också avspeglade sig i gemensamma fester där sången fick en stor betydelse. Pappas egen låt var "Lili Marlene" vilket också blev hans särmärke och den låt som han framförde på fester med mera.
Förutom folkskola och fortsättningsskola så genomgick pappa, parallellt med skogsarbetet, vägmästarutbildning via Hermods korrespondensinstitut samt kurser i vägbyggnad. Pappa arbetade därefter som utsättare på olika vägbyggen och de sista åren under sitt yrkesverksamma liv som vägmästare åt Vägverket med stationering i Junosuando.
Pappa träffade sin älskade Helny, född Tyni från Lovikka, då hon i unga år kom till Junosuando för att arbeta som piga hos Mäkitalos. De två gifte sig 1949, Stig föddes 1950 och Eva 1954.
Pappa och mamma var ett strävsamt par och de hade sina drömmar inför framtiden. De första åren bodde de tillsammans med oss barn på Kruukkagården och byggde därefter sitt hem uppe på Mäkitörmä dit vi flyttade 1957. Som barn tillbringade vi mycket tid med föräldrarna i skog och mark, vintertid var det bland annat längdskidåkning, pimpelfiske och även kottar som plockades till försäljning. Under sommaren bland annat fiske, bärplockning samt även mysiga söndagar utomhus vid älvstranden eller någon sjö med kaffekokning och korvgrillning. Att vara ute i skog och mark var en viktig del under uppväxsttiden och prioriterades av föräldrarna. Pappa och mamma var riktigt tuffa, trots att de aldrig åkt slalom tidigare skaffade de sig en utrustning vid 60 års ålder och följde med barn och barnbarn ut i pisterna uppe i Björkliden och Riksgränsen.
Stugan i Messumma byggde pappa och mamma på 1960-talet, detta blev deras smultronställe och var även till stor glädje för oss i ungdomsåren och även senare i livet. Barnbarnet Fredrik tillbringade också mycket tid där tillsammans med dem som barn och redan vid fyra års ålder blev han lovad att ta över Messumaastugan vid deras frånfälle. Förutom stugan i Messumaa investerade pappa och mamma i ytterligare en stuga i Kirkonmella ”Friheten” som Eva och Rolf i dag har hand om. Även detta ett otroligt fint ställe vid vackra Torne älv. Förutom stuglivet for de även på utlandsresor och husvagnssemestrar, några av resorna gjorde vi även som vuxna tillsammans med våra föräldrar vilket var mycket trevligt.
Pappa drabbades av sjukdom vid 55 års ålder vilket resulterade i två hjärtoperationer med kranskärlsbyten, trots detta och senare även hjärtinfarkter samt andra sjukdomar, fick han leva kvar hos oss i ytterligare drygt 30 år.
För pappa var det en stor sorg när hans älskade Helny till slut inte längre kunde bo kvar hemma efter att hon drabbats av Alzheimers sjukdom många år tidigare. Pappa tog på sig ett stort ansvar och skötte om mamma på ett varmt och ömsint sätt i många år, han gjorde allt för henne så länge krafterna räckte och när hon flyttade till Asphemmet var han ständigt där på besök eller hämtade henne på bilturer med mera. Han hade dock svårt att acceptera att de inte längre kunde bo tillsammans, vilket också gjorde att han på något sätt släppte taget om mycket som tidigare varit så viktigt för honom. Det sista som pappa tänkte på och den sista han frågade efter vid sin dödsbädd var hur hans Helny hade det. De två fick många lyckliga år tillsammans trots sjukdomar som kantade deras liv, den 4 december 2014 firade de 65-årig bröllopsdag. Vid det tillfället bodde de båda två på Asphemmet i Junosuando. Pappa hann dock inte bo där längre än i drygt nio månader. Det är dock glädjande för oss att de två ändå fick återförenas och bo under samma tak den sista tiden som pappa levde. Banden mellan dessa två var starka och trots mammas sjukdom tittar hon i dag kärleksfullt på fotografiet av sin älskade Eino. Hon har svårt att uttrycka sig i tal men har absolut inte glömt sin älskade vän, han var hennes stora trygghet i många år.
Vår pappa var en person med stort samhälls-, idrotts- och historiskt intresse, han hade ett mycket bra minne och kunde för oss och många andra berätta om släkten och bygdens historia. Han levde med i tiden och datorer var en självklarhet för honom, han utförde bankärenden med mera via nätet fram till 85 års ålder och hade till och med ett Facebook-konto.
Pappa var mångkunnig och han hade ett stort intresse av att pröva på olika saker, bland annat byggnation, möbelsnickeri, moraklockor, näverslöjd, tavelbroderi, fotografering och blommor. Han efterlämnar en hel del alster till stor glädje för oss.
Att få ha sin pappa i så många år har betytt mycket för oss. I och med mammas sjukdom blev det mycket som vi diskuterade med och genom honom. Han lämnar ett stort tomrum efter sig, saknaden är stor men alla fina minnen bevarar vi närmast våra hjärtan.
Pappa sörjes närmast av sin kära Helny, barnen Stig och Eva med sin Rolf, barnbarnen Fredrik och Jens med familjer samt släkt och vänner.
Tack pappa för åren du gav oss, du lever för alltid kvar i våra minnen.
Stig och Eva