Erik Elemalm har efter en tids sviktande hälsa avlidit i en ålder av 96 år. Han var född i Svanstein där han också fick sin grundläggande skolgång. 1938-1942 var han anställd vid Försvarsmakten vid I 19 i Boden där han genomgick stamskolorna. Han gick också igenom andra fördelningens reservunderofficerskurs vi Jämtlands fältjägarregemente I 5 i Östersund, 1943 befordrades han till reservunderofficer vid I 19 i Boden.
Han anställdes 1943 vid Tullverket i Haparanda gränstulldistrikt med olika posteringar vid gränsen till Finland och Norge. Efter omorganisationen tjänstgjorde han bland annat i Övertorneå,
Pello, Riksgränsen, Pajala, Karesuando och Kiruna-Arjeplog som omfattade större delen av Norrbotten. Han upplevde andra världskriget 1939-1945 med tyskarnas återtåg till Norge via bland annat svenska Tornedalen med evakuering och total förstörelse av våra finska grannars bostäder.
I Juoksengi befriade han, tillsammans med två kollegor och en ortsbo, med hjälp av en roddbåt 45 personer från Ratasjärvi som tillfångatagits av tyskarna. En av dessa personer, en kusin, hedrade Erik med sin närvaro på hans 90-årsdag. Denna händelse tillsammans med upplevelserna under dessa år satte sina spår i det engagemang Erik hade för människor.
Erik hade en rad förtroendeuppdrag. Han var med i Övertorneå kommunfullmäktige i tre perioder. Han har också varit nämndeman i Haparanda tingsrätt. Detta uppdrag gav honom insikt inom juridikens område som man imponerades av. Han var även behjälplig med olika skrivgöromål som folk efterfrågade. Han var ledamot i Svenska tullmannaförbundet och ordförande Norrbottens Östra FBU-förbund.
Erik hade ett stort intresse för älgjakt och var bland annat under många år ordförande i Juoksengi södra jaktklubb. Han var medlem i Lions.
1951 byggde han hus och bosatte sig i Juoksengi tillsammans med Eva, som avled 1997.
Erik trivdes i naturen, deltog i bland annat fjällmarscher. Tillsammans med sin svåger Bror uppförde de varsin sommarstuga i Nivaranta där han tillbringade mycket tid. Han höll sig in i det sista informerad om vad som hände ute i världen och Tornedalen. Hans kunskaper om Tornedalen, industrietableringar, politiken, personer av sin egen och andra släkter.
Erik var en sällskapsmänniska som alltid var engagerad och präglades av stor gästfrihet, som vi har fått ta del av.
Erik var en fantastisk duktig talare vid bemärkelsedagar och begravningar. När min mor Astrid, född Taavo, gick bort år 2000 gjorde han tillsammans med svågern Folke en tågresa till Lysekil. Erik höll ett varmt och fint tal. Vi kan inte med ord säga hur vi uppskattade deras långa resa för att vara med oss i denna stund. Släkten betydde mycket för Erik och han hade mycket att berätta om släkterna Suup och Taavo. Med Eriks bortgång har jag inte längre kvar någon av den äldre generationen i Tornedalen. Däremot finns många minnen kvar.
Han efterlämnar fyra barn Christina, Christer, Lars-Eric och Per-Eric med familjer
Birgitta Patriksson, Lysekil