Erik Lindmark
Erik Lindmark avled för en tid sedan.
Erik föddes i Svappavara år 1929. Han växte upp i en stor familj med sin mor, far och nio syskon. Eftersom familjen hade både jordbruk och skog fick Erik tidigt lära sig att arbeta och hjälpa till med sysslorna i hemmet.
Som 17-åring flyttade han till Luleå och började arbeta vid flygvapnet F21. Där kom han att stanna hela sitt yrkesverksamma liv. Han hade olika befattningar under åren, bland annat var han chef för centralexpeditionen. Erik var en fin och omtyckt arbetskamrat.
Han träffade sin livskamrat Ulla-Britt och de gifte sig år 1951. Tillsammans fick de barnen Anders och Carina. Några som Eriks hjärta klappade lite extra för var barnbarnen Anna och Tomas och barnbarnsbarnen Maja och Klara.
Som person var Erik snälll och generös. Han var alltid mån om sin familj och ville att alla skulle ha det bra. Han var mycket duktig att jobba med händerna. Han snickrade vackra saker i furu, som han gav bort till släkt och vänner. Han rustade och fixade huset. Hallonbuskarna i trädgården höll han noggrant efter och såg till att snörena runt om hallonen var sträckta och raka. Att spela på travet lite nu och då var något som Erik gillade att göra.
Erik var en kunnig och allmänbildad person. Många vände sig till honom, om de funderade över något eller hade någon fråga. Han tyckte om att lyssna på politiska debatter och hade själv ganska bestämda åsikter om hur saker och ting skulle vara.
Att åka iväg med husvagnen var något som både Erik och Ulla-Britt tyckte om att göra när de var lediga tillsammans. De blev många turer till fjälls, där de åkte skidor och njöt av friluftslivet. Hundar var också ett stort intresse för Erik, speciellt rasen Collier, som funnits i familjen i flera år.
1989 gick Erik i pension efter en lång och trogen tjänst inom flygvapnet. Han började då att engagera sig i olika föreningar. Erik var en djupt engagerad föreningsmänniska.
Han var medlem i Bergnäsets PRO-förening och han gjorde allt han kunde för att föreningen skulle fungera. Han var ordförande i föreningen åren 2000-2015.
Erik hade många uppdrag inom verksamheten för pensionärer. Han ville medverka till att skapa en bra tillvaro för alla pensionäret. Han var vice ordförande i PRO Luleå Samorganisation, ledamot av kommunala pensionärsråder under många år, ordinarie ombud i PRO-distriktet. Han var också engagerad i datakunskap i form av elSe-projektet för äldre.
Erik lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi alla inom pensionärsverksamheten saknar Erik. Vi saknar vår vän bland oss äldre.
CG Carlsson