På kvällen den 1 juni nåddes vi av det sorgliga budskapet att Gösta och hans fru Marianne Ersson omkommit i en bilolycka på E 4 i Jättendal norr om Hudiksvall. Den korta turen de skulle ut på med husbilen, innan de skulle påbörja sin planerade sommarresa till Åland och Finland med en avstickare till ryska Viborg och vidare norrut till stugan i Kallviken utanför Luleå, slutade i förskräckelse.
Gösta växte upp på Gültzauudden i Luleå som yngste son till framlidna Karl Åke och Elisabeth Lind. I familjen ingick två äldre bröder, framlidna Göran och Gunnar som bor kvar i Luleå. För Gösta var den akademiska vägen lagd och det blev studier i samhälls- och socialkunskap i Uppsala. Efter praktik i Arvidsjaur gick färden till Hudiksvall tillsammans med första frun Kristina och en lång karriär som adjunkt vid Bromangymnasiet fram till pensioneringen. Efter en tid flyttade paret till Forsa utanför Hudiksvall där de så småningom köpte eget hus.
Gösta och Kristina adopterade på 1970-talet två barn från Colombia. Francia, som i dag bor i Luleå, och Patricia. Den yngsta, Patricia, fick efter ett par år diagnosen Retts syndrom och bor sedan många år på institution.
Göstas intresse för resor i Sverige och utomlands gjorde att han på fritiden började följa med på bussresor som reseledare.
Hans stora hjärtebarn var Föreningen Norden där han var en drivande medlem och mångårig ordförande för avdelningen i Hudiksvall som senare även kom att omfatta Ljusdal och Nordanstig. Många är de resor han organiserat för Nordenmedlemmar i Hudiksvall med omnejd och dessutom varit reseledare för. Han egenskaper som föredragshållare var högt uppskattade. Gösta och Mariannes betydelse för Föreningen Norden i Hudiksvall kom tydligt till uttryck under minnesstunden.
Gösta vistades ofta i Lofoten i Nordnorge. Tillsammans med sin Marianne, som han var omgift med, gjorde de som pensionärer årliga resor dit. I flera säsonger var de värdpar på en turistanläggning i Vestvågøys kommun. Här fick de många vänner. Marianne var en duktig fotograf och även föredragshållare och tillsammans blev de Lofotens inofficiella ambassadörspar i Hälsingland. I Hudiksvall var de dessutom kända profiler inom stadens kulturliv.
Stugan i Kallviken utanför Luleå var ett kärt viste. Ofta lade Gösta antingen ensam eller tillsammans med Marianne turen till stugan. Då kunde de träffa Göstas dotter Francia och barnbarnet Jasmine, brodern Gunnar och svägerskan Inger, Francias sambo Kent och Jasmines pappa Robert samt goda vänner bosatta i Luleå med omnejd. Bland dessa också Kristina och hennes norske make. Även släkt och vänner söderifrån och från utlandet fann vägen till Kallviken under sommaren.
Sista gemensamma träffen blev förra sommaren då Gösta fyllde 70 år. Den allra sista gången vi fick träffa honom var då han ensam vistades i stugan i mars detta år. Då var han som vanligt glad och pratsam och engagerad i projekt han och Marianne hade på gång både i Föreningen Norden och privat.
Genom sin lärargärning var de bägge bärare av pedagogiska kunskaper och stor samhällsinsikt. Det är två aktiva, kunskapsrika och kulturintresserade människor som lämnat oss i stor sorg och saknad. Våra tankar går till Francia, Jasmine, broder Gunnar och svägerskan Inger samt Mariannes son Gunnar med familj och släkt. Många är dessutom alla Nordenvänner som i Gösta och Marianne förlorat två idoga nordister.
Gösta och Marianne i ljust och tacksamt minne.
Gunnar A Kajander