Gösta fyllde 87 år i december 2015 och avled 20 juni i år.
Han var lillebror i en familj med 4 barn, en hemmamamma och en polispappa i ett gammalt tvåvånings-trähus i Malmberget. Han fann sig väl tillrätta bland jämnåriga kamrater, men Gösta var nog en lite försiktig kamrat på grund av ett tidigt synfel och tillhörande glasögon.
Som tonåring i realskolan blev han intresserad av ortens livaktiga idrottsförening och särskilt dess elitklassade brottare. Han började träna och blev småningom redo för sin första tävling i viktklassen 50 kilo. Han lottades att möta en erfaren elitbrottare och Gösta lyckades med en oväntad fallseger efter ett lyckokast, och det gav beröm och jubel i närområdet.
Efter studentexamen och ett år i lumpen började han i Uppsala en lärarutbildning för grundskolan. I den miljön blev han bland annat glunt-sångare och medlem i ett avanserat kamratgäng gymnaster. Detta mindes han med stolthet och glädje, men beklagade att en lindrig ryggskada satte stopp för detta
Som nybliven lärare återkom han till Malmberget, fick lärarjobb och bildade familj med sjuksyster Maili och dottern Kerstin. Men Gösta trivdes inte med lärarjobbet. Därför sökte han och fick jobb på LKAB:s ekonomiavdelning i Kiruna, vilket grundades på tidigare sommarjobb.
Jobbet gällde intern revision för verksamhet i Kiruna och Narvik. Där fann han intressant arbete med granskning och slutsatser som han bara kunde ventilera i kontakt med chefen i Stockholm och det innebar begränsad samvaro med arbetskamrater.
Familjen utökades inom kort med sonen Göran och lite senare med sonen Börje. Familjelivet mognade till exempel med semesterresa i småbilen VW-bubbla med 3 barn i baksätet och tältcamping på takräcket, samt fritid med bland annat kyrkokören och biblioteket. Men i denna medelålder märktes störningar i form av begynnande kol i lungorna och störande tinnitus i öronen. Dessutom skilsmässa och ensam flyttning till LKAB -revisionsjobb i Malmberget. Gösta fyllde 50 år på Juldagen 1978 och blev uppvaktad i bostaden av bland annat Malmbergets Manskör. Småningom träffade han sin nya jämnåriga livskamrat Irma i Gällivare och med rötter och stor släkt i området. De ingick i äktenskap då båda var i 60-års åldern, Göstas pensionsålder. Det blev ett 25-årigt kamratskap tills Irma avled 2013.
Gösta fick en besvärlig tid som pensionär med ökande hörselproblem och tillhörande problem med kommunikation. Telefonen behöll han för att kunna tillkalla nödhjälp. Kontakt med omgivningen via SMS i datorn och han ägnade allt mer av sin frited åt litteratur och avancerad poesi.
Vila i frid kära lillebror.
Gunnar