Vår älskade mamma Inger Maria Gustafsson, född Dahl, somnade lugnt och stilla in måndagen den 27 juni.
Inger föddes 1927 och växte upp i centrala Luleå som dotter till skepps- och specerihandlarna Hildur och Verner Dahl. När Inger var tretton år gick hennes far bort och mamma Hildur tog över verksamheten.
Efter genomgången folkskola fortsatte Inger på Luleå flickskola, där hon trivdes mycket bra. Hennes barndomsvän Bibi gick i samma klass och de behöll sin vänskap livet ut.
Efter flickskolan hjälpte Inger sin mamma med Skeppshandeln. Mycket hände under den här tiden; andra världskriget rasade och lastbåtarna låg tätt på redden. Dahls Skeppshandel hade fullt upp med att förse båtar med livsmedel och andra förnödenheter. Historierna är många från den här tiden och dessa återberättade Inger senare i dokumentärromanen "Skeppshandlaren".
Under åren i Skeppshandeln träffade Inger sin livskamrat Gustaf. De gifte sig 1948 och ett år senare föddes Thomas, och sedan kom Margareta och Ingela till världen.
På 60-talet började Inger förvärvsarbeta, efter att ha varit hemmafru medan barnen var små. Under sina yrkesverksamma år arbetade hon bland annat på Bonniers bokförlag, Sveriges radio och Luleå Lasarett.
Inger var aktiv, nyfiken och vetgirig. Hon ledde barnskidskola och husmorsgymnastik. Hon lärde sig spanska via en radiokurs och tog en korrespondentkurs i skrivande. Hon skrev dikter som blev publicerade i olika tidningar.
Hennes främsta fritidsintresse var läsande och skrivande. Under 90-talet gick hon kurser i skapande svenska vid LTU. Här träffade hon många likasinnade och det var en rolig och intressant tid.
Efter pensionen satte hon berättelserna från skeppshandlartiden på pränt. Resultatet blev, som redan nämnts, boken "Skeppshandlaren", som hon gav ut 1999. Boken har lästs av många lulebor och använts i flera studiecirklar. Inger tyckte mycket om att vara ute och prata om sin bok i olika sammanhang.
För fem år sedan gick Gustaf bort och det blev tomt i villan på Bergnäset, men Inger ville ändå bo kvar där. Hon kunde vara ute i den vackra trädgården och pyssla och huset var fortfarande en självklar mötesplats för barn, barnbarn och vänner.
För ett år sedan började dock orken tryta ordentligt och Inger fick det allt besvärligare med sin astma och andra krämpor. Hon beslöt sig för att flytta från huset till ett äldreboende. I slutet av februari i år flyttade hon in på Bervikens vård- och omsorgsboende. I början var hon lite avvaktande men väldigt snart kom hon att stortrivas med den fina personalen, den goda maten och de roliga kompisarna på avdelningen. "Jag trodde aldrig att jag skulle trivas så bra här! Jag är förvånad själv." Sa hon.
På bara ett par dagar försämrades Ingers tillstånd och på söndagskvällen den 26 juni åkte hon med ambulans till Sunderby sjukhus, där hon somnade in på hjärtavdelningen tidigt på morgonen.
Vi saknar de fina samtalen med Inger, hennes alltid goda humör och hennes öppna och vänliga sätt.
Barnen