Överläkare Karl-Fredrik Hedin (Palle) har omkommit i en bilolycka vid 61 års ålder. Han efterlämnar hustrun Britt-Inger och dottern Linn med familj samt sin syster Eva med familj.
Beskedet om Palle bortgång nådde oss föräldrar dagen innan barnen skulle komma på middag och den egna sorgen blandades med våndan över att informera dem. Lördagens middag övergick i gråt och förtvivlan men fortsatte i ett samtal om vad Palle fått betyda för oss. Han var den hängivne barnvakten vars ankomst alltid väckte den största glädje och förväntan hos "de små och värnlösa" som han brukade omnämna våra barn. Deras vanligtvis något återhållsamma godisransonering avbröts ofta av Tom & Jerry-påsar som ännu 25 år senare etsat sig fast i deras minnen!
Men framförallt var han den barnvakt som gav allt och aldrig sparade på krafterna. Hans genuina språkfärdigheter kom till sin rätt när han på klingande grötig danska läste den kära sagoboken "Den lille man hjälper en vän" och hans leklynne utmattade honom så att barn och barnvakt kunde påträffas sovande i en hög i soffan när föräldrarna återvände senare på kvällen.
Som vuxna fick vi barn perspektiv på uppväxten genom Palles berättelser och anekdoter från vår barndom. Han hade en sällsynt förmåga att i den stora syskonskaran se var och en av oss som individer - våra olikheter och egenheter. Långt senare kunde Palle återkomma till hur händelser i vår uppväx illustrerar våra olika personligheter, ibland som förklaring till meningsskiljaktigheter mellan två syskon (eller syskon och förälder för den delen). Hans analyser träffade sällan fel. Efter familjens flytt till Uppsala träffade vi Palle allt mer sällan, men när vi väl sågs var det alltid ett kärt återseende. Lördagskvällens sorg vändes så i en spontan minnesstund och en hyllning av en kär vän, en hyllning som vittnar om ett engagemang som få torde efterlämna.
Palle lärde känna familjen 1986 via det kollegiala arbetet på Centrallasarett i Boden. Omedelbart visade sig här en mycket ambitiös underläkare som aldrig sparade på krafterna när det gällde att engagera sig i en sjuk medmänniskas problem. Med sin outsläckliga kunskapstörst var det naturligt för honom att välja en invärtesmedicinsk bana, där hans första intressen var gastroenterologi och hematologi. Så småningom kom hans yrkesbana att inriktas mot geriatrik och rehabilitering, och även här fick många människor med stora behov hjälp av en djupt engagerad kollega som gjorde allt som stod i hans makt.
Vi minns Palle som en hängiven kollega och kär vän till familjen, med ett stort och varmt hjärta. Våra tankar finns hos Britt-Inger och familjen.
Anders, Anna, Kristina, Helena, Ingrid, Lovisa, Malin, Kristoffer och Ulrika Rönnblom