Lennart Nordqvist, Lappträsk, har avlidit i en ålder av 99 år. Han sörjes närmast av sex söner, barnbarn, barnbarnsbarn, syskon och syskonbarn.
Lennart som var äldste sonen i familjen, fick tillsammans med brodern Allan tidigt hjälpa far med både jordbruks- och skogsarbete. Rekryten gjordes på I 19 i Boden. Efter rekryten arbetade han med skogsarbete samt timmerkörning med häst. Vid andra världskrigets utbrott blev han inkallad till beredskapstjänst. Lennart låg i fält i Övertorneå samt minst en vinter i Kiruna. Där var skicklighet i skidåkning nödvändig. På grund av bristfällig mattillgång var Lennart mager vid hemkomsten. Lennart blev plutonchef, furir och fick fänriksgrad mot slutet av denna försvarstjänst. Vid ledighet från beredskapstjänsten arbetade Lennart och Allan två vårar i Hellälä med timmerflottning. Man var beroende av varandra i detta riskfyllda arbete. Lönen för mödan var dock mycket god. Vid ledighet sommartid tränade både bröder och systrar ibland i olika sporter hemma på gården.
Lennart ingick äktenskap med Elin Blomster år 1945. De köpte ett mindre jordbrukshemman vars slåttermarker delvis gränsade till våra föräldrars marker. De fräschade upp bostaden och bosatte sig där men Lennart byggde sedan en rymligare bostad till den fulltaliga familjen.
Lennart arbetade som anläggnings- och byggnadsarbetare men på grund av att avstånden till arbetsplatsen oftast blev stor samtidigt som familjen växte beslöt han att istället arbeta hemmavid. Han investerade i en större och modernare ladugård och övertog våra föräldrars marker. Tack vare detta kunde vi, "utflugna" syskon ha tillgång till vårt barndomshem länge.
Lennart och Elin var generösa personligheter. Vi välkomnades bo i deras äldre villa. Det var en tröst i sorgen efter våra kära föräldrar, vid min familjs senare besök. Våra barn fick uppleva en riktig lantgård med boskap och de var redan kompisar med husets söner.
Syskonens planerade träffar avslutades alltid hos Elin och Lennart och deras söner. Det var vid sommarvärme vi njöt av samvaro och läget.
Tyvärr gick Elin bort år 1996. Lennart hade lust att göraen forsränning två år tidigare, så pigg var han då, men han miste dock sin spänst i sorgen efter Elin.
Lennart beklagade sig för mig att han inte fick vara och titta på Elins matlagning i köket. Jag förklarade att man behöver fritt svängrum i köket samt full koncentration. Han nöjde sig med mitt svar. Han bakade sockerkakor och vande sig vid enkla mattillagningar. Lennart hade glädjen att dela hushåll med sin ene son i 18 år. Han fick en jämförelsevis bra ålderdom med många besök. Sedan två år bodde han på ett äldreboende.
Lennart gav både tillit och varm hjärtlighet. I samspråk framgick hans goda omdöme. Han hade också förmågan att se komiken i vissa verkliga händelser och att roande återge dessa för sitt sällskap.
Vår älskade storebror, morbror och farbror Lennart vill vi bevara i varmt och tacksamt minne och vi deltager i sorgen över hans bortgång med hans söner med familjer.
Ingrid,
Lennarts syster