Fantastisk tajming mamma! Tror du lurade på att bästa dagen för att lägga ned vandringsstaven var på Finlands nationaldag den 6 december. De blåvita ränderna missfärgades nog aldrig helt till blågult, trots runt 70 år i Sverige. När du smet över gränsen och småjobbade i Sverige, ville du inte ens ha en svensk till man. Det skulle vara tillfälligt smygande över gränsen. Du ville ju ha en riktig finne! Men det blev en dubbelspråkig svensk, lika luspank som du själv, som fick dig att bli kvar i Sverige.
Integrationen tog lite tid, med en och annan nedgrävd surströmmingsburk. "Vad är det för dårar i detta icke krigsnedmejade land som vill äta rutten fisk?"
Hus i Kallax, gräva kilometer med diken, mjölka kor, odla fotbollsplaner med potatis och annat eko innan eko ens fanns på kartan, med leverans till Sandbergs butik i Bergnäset så matnotan totalt nästan blev kvittad till noll.
Med fyra (förvisso ocurlade) barn i hasorna, började på anställt jobb i köket på F 21 1970 och tyckte det var som att gå på semester, och egna pengar tjohoo, med eget upptrampat skidspår till jobbet, även i meterdjup snö. "Skoterspår - vad är det?"
90 år och cirka fyra månader, 68 års äktenskap, fyra mentalt hyggligt friska barn, sex barnbarn och än så länge sex barnbarnsbarn är inte heller så illa. Och pappa lärde sig ju att laga mer än havregrynsgröt när ditt minne började svikta.
Du är en kärleksfull, varm, gladlynt mamma, som vi väl om ett tag kan börja tala om i annat än presens. Behöver vänja oss. Gör inte det på några dagar bara. Saknad. Älskad.
Familjen