Vår älskade Marianne Persson, född Åström, Umeå, har avlidit, 84 år gammal. Hon fick sluta sina dagar mitt i den vackra försommaren som ger oss alla framtidstro och hopp. Detta gällde även för Marianne. Hon var förvissad om att jordelivet endast var en liten del av helheten. Hennes kristna tro gav henne trygghet i att vi ska mötas igen.
Marianne föddes i Sundsvall, men familjen flyttade tidigt till Persön i Luleå. Hon föddes som nummer två i en stor syskonskara. Marianne hade många minnen från sin barn- och ungdomstid i Luleå, en tid som både präglade och betydde mycket för henne. Syskonen med familjer hade en stor plats i Mariannes hjärta. 1962 gifte sig Marianne med Henning, och året därpå föddes sonen Thomas. Flyttlasset gick efter ytterligare något år till Umeå och därefter till Kroksjö.
Kroksjö blev Mariannes favoritplats. Där vårdade hon allt från familjen som utökades med fostersonen Robert, hemmet och trädgården. Hon var noggrann och omsorgsfull i allt hon tog sig för, från praktiska göromål till omsorgen om nära och kära. Hennes känsla för design och kvalitet märktes i hennes verk. Hennes passion för matlagning var slående. Många är de vänner och släktingar som blivit bjudna på middagar med en kunglig glans, vad gällande både smak och utseende, som hon hade tillagat.
De tre barnbarnen Simon, AnnaSara och Rebecca var till stor glädje för Marianne. Hennes omsorg och omtanke om dem kommer de att minnas för alltid.
Marianne var klarsynt och hade en enorm förmåga att hålla sig uppdaterad inom många områden. Hon läste mycket, var vetgirig och intresserad av att samtala om livet, sin kristna tro och samhället i stort. Hennes engagemang inom EFS betydde mycket för henne själv men även för många andra. Många av Mariannes närmaste vänner hade sin gemensamma grund inom EFS och Vasakyrkan.
För drygt två år sedan flyttade Marianne och Henning till Bäckbacka trygghetsboende. Hon gladdes mycket över den fina lägenheten med den soliga uteplatsen och över den service som boendet erbjöd.
Mariannes hälsa vacklade under våren, trots detta klagade hon aldrig. Efter en lång sjukhusvistelse kom hon hem, men bara för en kort tid. Hennes krafter sinade men viljan och lusten till livet hade hon kvar till sista andetaget.
Hon fick under sina sista dygn i livet, en fantastisk vård på IVA, Norrlands universitetssjukhus. Hon somnade in, lugnt och trygg i sin tro, med familjen vid sin sida.
Familjen