I Lillåholm 1923, kom en flicka till världen. Hon fick namnet Mimmi och var ett av 14 syskon.
Som äldsta flicka fick hon hjälpa sin mamma med sysslor i hus och ladugård. Som 14-åring fick hon pröva på att jobba som skolbespisningstant i Mårdsel. Sedan fick hon arbete hos Skogkvist i Niemisel.
Där blev Mimmis uppgift att mjölka korna. Det var ett tungt jobb för en 17-åring. Mimmi fick då byta mjölkningen mot innearbete och blev kvar hos Skogkvist några år. Det låter som att livet bara bestod av arbete. Men det fanns även avbrott i vardagen. Då kunde det bli dans till Knottköpings band eller en cykeltur för att se en bio. Det var vid ett biobesök som hon mötte Edvin Nilsson. Detta ledde till giftermål julhelgen 1944. De nygifta bosatte sig på Viknäsudden i Edvins föräldrahem. Mimmi fick där två pojkar med några års mellanrum. Mimmi och hennes man livnärde sig på ett litet jordbruk och på att föda upp grisar.
Som hemmafru ägnade sig Mimmi åt att göra sitt hem fint. Genom att byta gardiner, dukar, mattor, men även ta till målarpenseln gjorde hon ofta förändringar.
Som den blomsterälskare hon var så prunkade blommor både inne och ute. Mimmi var också en hejare på att laga mat och baka. Hon testade ofta nya recept. Man kan säga att det var tätt mellan mål och kaffevarv på Viknäsudden när barnen med familjer kom på besök, eller släkt och stuggrannar.
I mitten på 1960-talet gick flyttlasset till Luleå. Det gick inte längre att leva på ett småbruk och Edvin hade byggjobb i Luleå och ville slippa pendla. Det blev 17 år som Luleåbor och under den tiden hade Mimmi anställning inom byggstädning. Men det var en högtidsstund när Mimmi och Edvin fick flytta hem till Viknäs igen. Nu blev det en hel del tid för Mimmis stora intresse, att brodera. Dukar i olika storlekar och mönster växte fram under hennes händer och blev till fina presenter. Likaså babyutstyrslar och stickade klänningar, mössor och sockar.
Det blev ytterligare en flytt för Mimmi och Edvin. Denna gång till Hortlax där både barn och barnbarn bodde. Där fick Mimmi några fina år innan maken dog 2008.
En tid därefter flyttade Mimmi till Hortlaxgården. Där fick hon en god och kärleksfull omvårdnad och fick stilla och fridfullt sluta sina dagar, en dag efter sin 88-årsdag.
Vi ska minnas henne som en gladlynt, impulsiv, slagfärdig och förnöjsam människa, nära till skratt och högt i tak.
Tack för att du fanns för oss.