Nils-Erik Magnusson, vår pappa somnade in lugnt och stilla i hemmet den 7 september. Pappa föddes den 19 november 1922 i Luleå. Han var äldst av tre söner till Nils och Edit Magnusson.
Pappa gick läroverket i Luleå. Han utbildade sig till reservofficer vid Karlsborgs regemente och efter avslutad tjänstgöring återvänder han till Luleå och avlade en folkskollärarexamen.
På sitt första lärarvikariat i Mäntyvaara skola i Gällivare kommun träffad han sin blivande fru, vår mamma Karin Segerlund från Mattila, Haparanda. Hon var småskollärare och han hörde hennes klingade skratt i koridoren. Pappa var en handlingskraftig man och redan efter tio dagar friade han till mamma. Våra föräldrar gifte sig 1947 i Haparanda kyrka och firade nyligen sin 68:e bröllopsdag.
De tolv första åren tjänstgjorde de i Överkalix kommun i byarna Gyljen, Lomträsk och Svartbyn. Under tiden i Överkalix föddes fem av oss barn - Elisabet, Göran, Lena, Anders och Staffan. Familjen flyttade 1959 till Luleå och utökades så småningom med lillasyster Eva.
1962 var den nybyggda villan på Lulsundet klar där alla barn fick egna rum. Här kunde pappa utveckla sitt trägårdsintresse och odlingarna gav oss färska bär och grönsaker. Hans rabatter prunkade av vackra blommor.
Pappa vidareutbildar sig till ämneslärare i historia och samhällskunskap och läste in en filosofie magisterexamen. Han tjänstgjorde vid Flickskolan och sedan vid Tekniska gymnasiet fram till sin pension. Pappa var en engagerad och uppskattad lärare. Han anordnade bland annat ett flertal skolresor för sina elever.
Vi barn fick en fantastisk och kärleksfull uppväxt. Sommarloven tillbringades i stugan på Sandskär. När kommunen löste in stugan 1974 köpte föräldrarna en stuga i Ryssbält utanför Kalix. Mamma ville dock komma närmare sina rötter i Tornedalen så vid 60-års ålder byggde pappa stugan i Sanatsaari. Stugorna har alltid varit en samlingspunkt för hela familjen, släkt och vänner. Åtskilliga middagar har avnjutits där och pappa tyckte om att laga mat speciellt goda efterrätter. Det vattnas i gommen när man minns hans blåbärsgröt, ananaspajer, filadelfiaglass, gräddvåfflor och otaliga fruktkrämer.
Pappa var en friluftsmänniska och älskade att vistas i fjällen med vandring, skidturer, fiske och hjortronplockning. Under åren blev det åtskilliga fjällresor med familjen. Pimpelfiske var hans stora passion och tillsammans med sina kompisar låg de ute i arkar på isen flera dagar i sträck.
Resor tillhörde hans stora intresse. Varje sommar tog han och mamma med oss barn på bilresor i Norden. Hans stora intresse för historia förde honom till Egyptens pyramider och Jerusalems ruiner.
Pappa var aktiv även på äldre dar och tyckte mycket om att umgås med sina barnbarn. När han fyllde 70 år fick han sin första slalomutrustning och lärde sig åka av sina barnbarn. Vår pappa hade en energi som få andra. Vid ett tillfälle tog han på sig att sköta om ett hotell i Abisko med allt vad det innebär.
I 80-årsåldern tränade han för grönt kort på Haparanda golfbana tillsammans med ett av barnbarnen.
Pappa hade en fin gudstro och han var under många år kyrkvärd. Mission låg honom varmt om hjärtat och han understödde flera missionsorganisationer. Hans samhällsintresse var stort och medlemskapet i Rotary uppskattade han mycket.
Pappa var en omtänksam make och far, svärfar, farfar och morfar. Han var mycket älskad av sin familj, släkt och vänner. Vi känner stor sorg och saknad men kommer alltid att minnas honom med glädje i våra hjärtan.
Familjen genom sönerna Anders och Staffan