Nils Gunnar Olsson, Luleå, har hastigt avlidit i en ålder av 90 år och nio månader.
Han växte upp på Skurholmen, Luleå i ett strängt religiöst hem. Föräldrarna var Albert Olsson och Svea Olsson, född Bergman. De tillhörde Filadelfiaförsamlingen, Pingstkyrkan. Han var nummer två i en syskonskara på fem barn. Han tog realexamen 1941 och blev därefter anställd vid LKAB:s skeppsklareningskontor i Luleå. Sin militärtjänstgöring gjorde han vid luftvärnskåren LV7 i Luleå under 1945-1946.
Gunnar var sjuk i tbc mellan 1946-1952 och vistades på Sanatoriet i Sandträsk i långa perioder under dessa år. Tidvis när Gunnar kände sig bättre genomgick han en handelsutbildning vid Hermods korrespondensinstitut, Malmö, under 1946-1949. Gunnar blev friskförklarad och anställdes som kassör vid byggnadsfirman Monberg och Thorsen AB, Luleå, 1952-1953.
Vid slutet av sjukperioden träffade han Kerstin Sofia, född Ribber, Porsön, som kom att betyda oerhört mycket för honom. De gifte sig 1953, äktenskapet blev barnlöst. De bodde den första tiden i en lägenhet en trappa upp i Gunnars föräldrars hus på Lärargatan i Skurholmen, Luleå. Efter båda föräldrarnas bortgång såldes huset och makarna flyttade in i en stor lägenhet på Kungsgatan, Luleå.
1964 anställdes han vid Norrbottens läns landstings kansli i Luleå. Gunnar har berättat att landstingsdirektören K G Wiklund besökte sanatoriet i Sandträsk.
Han höll ett föredrag som han avslutade med orden "om någon av er skulle lämpa sig för arbete i vår organisation, så hör av er till mig".
Gunnar tog honom på orden och då han så småningom tillfrisknade gjorde han ett besök hos landstingsdirektören K G Wiklund.
Har jag lovat så har jag lovat, sa landstingsdirektören och det blev inledningen till hans karriär inom landstinget. Gunnar kom att arbeta inom landstinget i 37 år. Han började som kansliskrivare, bokhållare, sedermera chef för utbildnings- och kulturavdelningen och landstingssekreterare, där han har betjänat inte mindre än åtta olika ordföranden.
1996 blev Gunnar svårt skadad, han blev påkörd av en bil på ett övergångsställe i Luleå. Han låg sex månader på sjukhusen i Luleå och Boden. Han blev någorlunda återställd efter olyckan.
På fritiden var konsten ett stort intresse som han delade med sin hustru Kerstin. Han började med galleriverksamhet i Landstingshuset, engagerad inom Luleå Konstförening på olika styrelseposter under åren och är mannen bakom "Konst i den gröna" som var ett skötebarn under åtskilliga år. Han arrangerade 100-tals utställningar i Landstingshuset, Norrbottens museum och i Konstens Hus, Luleå. Han skrev om Luleå Konstförenings historia i en jubileumskrönika, 50 år 1991, som rönte stor uppskattning.
Tillsammans med Kerstin och deras föräldrar lät han bygga en sommarstuga i Norra Gäddvik som kom att bli en oas i tillvaron. Kerstin avled i cancer 2001. Efter några år flyttade den gemensamma goda vännen Eva in till Gunnar och de kom att betyda mycket för varandra.
Gunnars övriga intressen var litteratur, historia, sportevenemang, spel, tips och att lösa svåra korsord. Gunnar var klarsynt, nyfiken, verbal, social och humoristisk och hade en enorm förmåga att hålla sig uppdaterad inom många områden. Livsglädjen var det viktigaste för Gunnar och att samtala om livet och samhället i stort.
För drygt två år sedan flyttade Gunnar till Baldersgården på Lövskatan i Luleå där han fick god och kärleksfull omvårdnad. Där avled han den 17 juni. Hans krafter avtog men viljan och glädjen till livet hade han kvar in i det sista.
Du kommer att finnas kvar i mina tankar och mitt hjärta. Tack för alla fina minnen som du gett mig.
Eva Forsberg