När världskriget var inne på sitt femte år, 1944, gifte sig Rogers föräldrar.
Den 6 mars 1945 föddes deras första barn som döptes till Roger Ragnar. Sedan kom systrarna Sig-Britt och Ann-Mari, brodern Egon och slutligen systern Ingela.
Samtidigt som Roger började skolan, såg sig familjen om efter ett större jordbruk. Det blev köp av gården Halla, som i dag ägs av brodern Egon.
Sedan var det dags för fortsättningsskolan och valet föll på den med skoglig inriktning. Under kurstiden avgjordes en tiokamp i olika ämnen, såväl teoretiska som praktiska. Efter tävlings slut stod Roger som segrare, med titeln "bästa elev". Som pris fick han Skogvårdsstyrelsens utmärkelse, en Christens höjdmätare samt en fogsvans som aldrig har kommit till användning, motorsågen tog över.
Under hela tonårstiden var han väldigt fascinerad av föreningslivet. När han var 15 år gick han med i Vi unga. Nu var det dags för deltagande i granplanteodling och han blev distriktsmästare i den grenen och så övertog han ordförandeklubban.
Strax därpå löste Roger medlemskap i SLU, Centerpartiets ungdomsförbund och nu fick han ansvar att svinga klubban även där.
Arbetslivet startade på familjens egna jordbruk. Alla barn som växer upp på en bondgård får lära sig att tidigt hjälpa till. Roger tyckte att det gav ansvar och delaktighet, vilket fick betydelse för hans fortsatta liv.
Värnplikten fullgjordes som militärpolis vid K3, i Skövde. Den här perioden blev intressantare än han hade antagit. Efter ”muck” var det dags att se sig om efter jobb.
Det första jobb var på Timmele färgeri. Att färga tyger gav 2.95 kronor per timme. Här jobbade de 48 timmar i veckan och ofta tio timmar övertid.
Efter två år var det dags att gå vidare till Televerket. En arbetsgivare som ständigt hade vidareutbildningar, där fick han frihet att lägga upp arbetet och arbetsuppgifter var varierande vilket bidrog starkt till trivseln.
I augusti 1963 träffade han Anne, som kom att bli hans fru och mamma till deras tre barn Mikael, Pernilla och Martin. Sedermera byggde de hus i Älmestad. Roger gjorde så mycket han kunde själv och 1970 var det dags för inflyttning.
Föreningslivet fortsatte även i Älmestad. På början av 1970-värvades han som kassör i Hällstads IF. Uppdraget varade mellan åren 1971-1983. Han lade ned mycket tid på idrottföreningen, både på kassörsjobbet och fyra år som lagledare för damernas fotbollslag. Vid föreningens 60-års jubileum utsågs han till hedersmedlem vilket gladde honom oerhört.
Engagemanget i idrottsföreningen bidrog till att han blev ledamot och ordförande i fritidsnämden för Centerpartiet i tolv år.
Nu var Roger så fängslad av politikens möjligheter att han 1988 fick förtroendet och blev vald till kommunalråd i Ulricehamn. Det blev två mandatperioder som kommunalråd. Två beslut som Roger värderade högt var motorvägsbygget mellan Ulricehamn och Borås samt bygget av servicehuset Kullen.
Kampanjen ”Hela Sverige skall leva” skulle avslutas med en landsbygdsriksdag i Umeå 1989, men mötesdeltagarna ville något annat. Riksdagen tillsatte en interimstyrelse och Roger blev representant för södra Sverige. En given plats för ett kommunalråd.
Han har för många varit en stark politisk förebild, inte minst inom Centerns ungdomsförbund.
Rogers företrädare, som kommunalråd, har sagt att ”den som sätter sig i denna stol blir sig aldrig lik”. Det tog flera år innan Roger hittade svaret. Han konstaterade att han fick nya erfarenheter, nya kontaktnät och nya vänner. Jag vill kalla det personlig utveckling.
Roger och jag träffades då och då, genom politiken under början av 1990-talet, vi hade flera gemensamma vänner. Vi var ofta i samma situation och hade därför lätt att känna igen oss i olika diskussioner, även om min arena var landstingets.
Mot slutet av hans tid som kommunalråd fördjupades Rogers och min relation och han flyttade till Buddbyn.
Här började Roger att jobba som informatör för EU:s strukturfonder samt att vara chefredaktör för tidningen Norrbottningen, innan politiken helt tog över. Här, i Bodens kommun, har Roger varit gruppledare för Centerpartiet, ledamot i fullmäktige, ordförande i tekniska utskottet samt styrelseledamot i olika föreningar både på läns- och riksplanet. Roger lade ned mycket tid på Buddbygården och landsbygdsutveckling. In i det sista hade han kontakt med arkitekter och finansiärer för att utveckla Buddbygården.
Att minnas - Att ta farväl!
När du, Roger, flyttade till Norrbotten mötte du ny kultur, långa avstånd, nya dialekter och ljusa nätter. Här, i Norrbotten, blev naturen vår gemensamma källa till lugn och ro. I Björnträsk byggde vi vårt eget lilla paradis med brygga, båt, badtunna, fyrstjärnigt utedass och rökkåta. Vi tränade tillsammans för att du ville bli hemmets mästerkock. Att få sätta sig vid dukat bord, efter mina resor, över en bit mat och samtala var guld värt. Vi har suttit i våra skinnfåtöljer och läst dikter för varandra. Vi har samtalat om skillnaden mellan lycka och glädje. Ja, egentigen om allt mellan himmel och jord och våra ledstjärnor har varit Bondepraktikan och tio Guds budord.
I vårt hem har vi tagit emot unga och gamla från världens olika hörn. Vi har hjälpt familjer att få uppehållstillstånd, i fristaden Sverige.
Tillsammans tyckte vi också om att gå på konserter, resa och följa våra barnbarn i deras uppväxt. På våra resor tittade vi på arkitektur, tände ett ljus i någon kyrka och vilade i tystnad och varandras närhet.
I januari 2014 drabbades du akut av sjukdom och opererades ett flertal gånger. Livet hängde på en skör tråd och du gladde dig åt att ha fått en andra chans. Vår husbil bidrog till att vi kunde fortsätta att besöka vänner och platser. Din positiva livsinställning gjorde att vi orkade kämpa tillsammans. Mitt minne förblir ljust då vi har levt ett inspirerande liv tillsammans.
Tack för de 20 åren.
Ann-Christine