Tidigare arbetsförmedlaren och Luleå Hockey-supportern Sigbrith Palmgren, Luleå, har avlidit efter en svår sjukdom i en ålder av 76 år. Närmast sörjande är sonen Stefan och syskon.
Efter realexamen vid läroverket i Luleå kom Sigbrith efter en tid in i arbetsförmedlingen i staden. Vidare på länsarbetsnämnden stötte jag på henne för första gången i mitten av 1970-talet, då jag ansvarade för Social utvecklingsplanering i Norrbottens län, och vi sökte statistik om arbetsmarknaden i Norrbotten och dess olika delar. Uppgifterna tillhandahölls snabbt och smidigt av Sigbrith, som också hade en förbluffande stor mängd av dessa i huvudet.
Sedan dröjde det knappt tio år till jag återknöt kontakten med Sigbrith i Stockholm, dit hon flyttat och fått en annan befattning inom Arbetsmarknadsverket. Luleå Hockey hade gått upp i elitserien 1984, och det hade blivit bråttom att starta en supporterklubb i Stockholmsområdet där åtta av kommande vinters 36 matcher skulle spelas. Jag kontaktade egna kompisar i huvudstaden och fick ut informationen via norrbottensmedia. Den första som hörde av sig på den senare kanalen var Sigbrith, som ställde sina tjänster till förfogande.
Tio dagar därefter samlades 40 personer på Klarakrogen Pilen för att sjösätta Luleå Hockey Supporterklubb Syd. Sex dagar senare förlorade laget premiären borta mot kommande vinters svenska mästare Södertälje med blott uddamålet. Två veckor senare hade supporterskaran ökat till 500. Det mindervärdeskomplex Norrlandslag hade för att spela i Stockholm, inklusive Skellefteå AIK, hjälpte vi till att blåsa bort med stöd av den högröstade klacken som utvecklade en ny, unik supporterkultur som uppskattades vida omkring. Första vintern hade Luleå Hockey pluspoäng borta i mötena mot Djurgården, Hammarby och föregående vinters svenska mästare AIK.
Sigbrith hade en ledande roll i supporterklubben och var den som närmast höll kontakt med laget. Hon gjorde det legitimt för kvinnor att söka sig till supporterklubben, och många av det könet anslöt sig. I slutet av varje match utsåg supportrarnas jury ”matchens nyttigaste luleåspelare”. Sigbrith gjorde därefter snabbt ett diplom i egenskap av skicklig tecknare, som en deputation efter matchen delade ut till vinnaren i omklädningsrummet.
Efter SM-guldet 1996 mattades Sigbriths mest aktiva supporterinsats av, därför att hon flyttade ut till Roslagen och fick ett ännu mera krävande arbetsledande uppdrag på jobbet. Men hon fortsatte att brinna för Luleå Hockey och Norrbottens sak resten av livet, även sedan hon efter pensioneringen flyttat tillbaka till länet, först till Kalixtrakten och sista åren återbördad till Luleå. Sista åren präglades av hennes svåra sjukdom, men vi sms:ade hela tiden i samband med Luleå Hockeys matcher och delade spänning, nervositet, glädje och förbannelse med varandra.
En skicklig tjänsteman, tongivande supporter och positiv och hjälpsam vän har lämnat oss. Sigbrith Palmgrens minne består för evigt hos oss som hade förmånen att bli hennes vänner.
Gunnar Lassinantti, tidigare Språkrör för Luleå Hockey Supporterklubb Syd