På nyårsaftonen 2011 avslutades Signe Margreta "Greta" Callins tid på jorden.
Greta uppnådde en ålder av 87 år.
Greta var det sjunde barnet i en syskonskara av nio, till makarna Lilly och Johan Edvard Stralström i Kiruna.
Efter avslutad skolgång började Greta arbeta som elev vid Kiruna sjukstuga. Gretas elevtid på sjukstugan förstärkte hennes önskan om ett framtida yrke inom vården. Därför beslutade sig Greta att efter sin elevtid vidareutbilda sig, först genom en folkhögskoleutbildning i Sala som grund, till den fortsatte barnsköterskeutbildningen.
Greta kom tillbaka till Norrbotten 1942/43 där hon som avslutning på sin barnsköterskeutbildning gjorde sin praktik på mödrahemmet i Karlsvik, utanför Luleå. Därefter började Greta arbeta på Luleå lasarett.
Sitt livs stora kärlek, Roland Callin, träffade Greta 1944 och året därpå, stod bröllopet. Paret hann fira sin 65:e bröllopsdag. Maken avled 2010.
I äktenskapet föddes tre barn, Barbro, Lars och Ingegerd. Greta och Roland var mycket måna om att ge sina barn en bra uppväxttid och omtanken, omsorgen hade aldrig några gränser.
Greta var hemmafru under några år, när barnen var små innan hon fortsatte sitt arbete på BB-avdelningen på Luleå lasarett. Greta hann också med att, under en kortare period, arbeta på Charlottendals daghem och lekskola, som det hette på den tiden, innan hon bestämde sig för att tacka ja till ett erbjudande om en tjänst på det då nyöppnade ålderdomshemmet Sundsgården i Luleå, där hon blev kvar till sin pensionering. Greta såg sin yrkesverksamma tid som en stor ynnest, hon framhöll ofta hur fantastiskt det varit att få vara med när nya små människor kommit till världen och vilken vördnad hon känt när äldre människor slutat sin jordevandring.
Greta var en mycket positiv och gästvänlig person och hemmets dörr stod alltid öppen för familjens vänner, såväl stora som små. Greta var högt upp i åldern intresserad av olika motionsaktiviteter och drömde sig ofta tillbaka till sin ungdom, då hon fick följa sina äldre syskon till Riksgränsen och Björkliden för att åka skidor. Hennes intresse för hembygden, Kiruna, följde henne genom hela livet och hon följde högt upp i åldern, noga med allt som berörde Kiruna. Vidare var hon genom åren en flitig biblioteksbesökare bland annat för att skaffa sig mer kunskaper om Kirunas historia.
Fritidshuset i Brännträsk, var ett av Gretas "smultronställen" och hennes lyckligaste stunder var när stugan var full av små och stora gäster. Greta var mycket familjekär och barnbarnen och barnbarnsbarnen hade en speciell plats i hennes hjärta.
Genom sitt glada och positiva sätt hade Greta många vänner och det är nog få förunnat att ha så många nära vänner som hon hade.
Nu har en stor liten människa gått ur tiden och vi är många som saknar Greta, men hon finns kvar i våra hjärtan och vi minns henne med glädje.