Så minns vi det glada 1980-talet, då Siv Holma, som nu lämnat jordelivet och oss, bodde i Haparanda. Förutom alla trevliga stunder var det Siv som satte ett kulturellt Haparanda med omnejd på kartan.
Siv var en av dem som drog igång och som sedan kom att bli, som regissören Jalle Lindblad uttryckte det, Seskaröspelens ryggrad. Det började 1980 med "Nöd bryter" och slutade tio åt senare med "Under Polstjärnan" och ansågs till Sivs stolthet som Sveriges första och största arbetarspel. Under alla år var hon den drivande kraften som med sitt stora engagemang lyckades hålla i alla trådar. Förutom att själv medverka som skådespelare var Siv också producent och kassör i styrelsen.
Under de år som Seskaröspelen hade speluppehåll engagerade sig Siv för fredsfrågan. På Sivs initiativ inbjöds till Haparanda den välkända fredsaktivisten Agneta Norberg vilket blev startskotten för bildandet av Kvinnor för fred. Ingen kommer att glömma FN-dagen, en mörk, råkall höstkväll, när ett hundratal kvinnor tågade med facklor från ett folktomt Haparanda till ett Torneå där tusental kantade gatorna och som med tårfyllda ögon applåderade ankomsten.
En naturlig uppföljning till fredsarbetet var att starta Kvinnojouren i Haparanda, i vanlig ordning med Siv som sammanhållande drivkraft.
Siv ville aldrig själv vara medelpunkten, men hamnade många gånger helt ofrivilligt i händelserna centrum. Som de oräkneliga tillfällen hon tog fram gitarren och fick alla att stämma upp i den tidens allsånger, på finska såväl som svenska. Särskilt förknippas Siv med "Svarta Tupp".
Tack för att vi fick lära känna dig. Du fattas oss, Siv.
Vännerna genom Kristina Lind