Siv Markström 85 år, min bästa vän har lämnat oss. Siv sörjs närmast av maken Julius, sonen Leif med fru och barnbarnen samt syster Barbro med familj. Siv föddes i Svartöstaden den 17 maj 1931 och hon var nummer två i en syskonskara på fyra. Vi träffades första gången 1969 när jag köpte mitt sommarhus i Krokvattnet. Vi har sedan dess följts åt genom livet som bästa vänner tillika sommarstugegrannar. Siv var för mig en enastående vän. Hon var en spontan människa. Hon gick ofta på känsla och personkemi vilket i regel var lyckosamt. Hon gjorde naturligtvis i likhet med alla andra sina misstag men försökte att så snabbt som möjligt skaka av sig den dåliga erfarenheten, ta lärdom av det som hänt och gå vidare. Det var en av hennes många styrkor.
Intresset för kläder och mode hade vi båda gemensamt och stod många timmar framför spegeln.
När Siv på 1970-talet tog upp sitt stora intresse för konst kom det att kännas helt rätt för henne.
Hon kom att utveckla sitt konstnärskap genom kurser i målning, skulptur och keramik vid Sunderby folkhögskola. Sommaren 2004 öppnade Siv ett sommargalleri Krokvattnet som blev väldigt uppskattat. Jag fick nöjet att hjälpa Siv med hennes utställning 2011 på Galleri Skåda. Det var ett av mina finaste minnen med henne. Hon brann för sin konst och kunde för besökarna på ett enkelt sätt förklara sina konstverk. Hennes mentor tillika inspiratör var John Thorgren som även han hade sitt sommartorp i Krokvattnet. Siv jobbade även med betong och vi är många som har hennes alster i våra trädgårdar.
Jag fick förmånen att göra dagsresor med Siv. Varje sommar for vi ut på resor med matkorg. Vi besökte bland annat Finland och Västerbotten. 2004 besökte vi Gotland och besökte kyrkor och konstateljéer. När Siv flyttade till Falun 2011 och sommaren 2012 lämnade sitt sommarhus var det för mig en stor saknad. Men vi kom att hålla kontakt varje vecka och midsommaren 2013 var jag nere hos henne och firade en riktig dalamidsommar med fint väder i Rättvik.
Vi är många som saknar Siv. Hon var en människa som man ej kan glömma. För alltid borta, men aldrig glömd.
Barbro Hedlund