Överstelöjtnant Thomas Mörtberg, Täby, har avlidit i en ålder av 94 år. Han efterlämnar makan Ann-Mari (Kickan) samt sönerna Jan och Sven med familjer.
Thomas Mörtberg växte upp på Hettagården i Övertorneå. I gränsområdet till Finland grundlades kontakter, insikter och en ömsesidig förståelse som varat under Thomas hela liv. Efter studenten följde värnpliktstjänstgöring och officersutbildning. 1944 blev Thomas fänrik vid Kungl. Norrbottens regemente - I 19. 1951 gifte han sig med en sportig generalsdotter - Kickan. De fick sönerna Jan och Sven.
Som första svenska elev genomgick Thomas 1953-1954 först den finländska infanteristridsskolan och några år senare Finlands krigshögskola.
Thomas var en högst komplett officer, uppskattad såväl i stabsarbete som i rollen som truppförare. I den senare egenskapen var hans omsorg om truppen något som hans soldater aldrig kunde undgå att märka och gjorde honom till en mycket avhållen chef.
Thomas goda fysiska förmåga var givetvis en tillgång som trupputbildare. Det som också utmärkte Thomas som truppförare och utbildare var det goda föredömets pedagogik. Han var ingen vän av stora ord och åthävor utan var en handlingens man. Genom sitt sätt att vara inspirerade han också många att välja officersyrket eller att bli reservofficerare.
Thomas personliga idrottsliga insatser var främst inom orientering, skidåkning och fäktning. Militärmästare på skidor, lagkapten för ett världsmästarlag i Andermatt och ordförandeskap i regementets idrottsförening är bara några insatser av en man som vid 93 års ålder kunde visa upp en stilren diagonalåkning i skidspåret.
Efter pensioneringen flyttade paret Mörtberg till Täby och hade tidigare också skaffat ett fritidshus i Torekov som blivit en mycket viktig del i hela familjens liv.
I Stockholm engagerade sig Thomas i regementets kamratförening - Klubb 19. Som ledamot av styrelsen ställde han alltid upp med goda idéer och en hjälpande hand i det praktiska genomförandet. Särskilt uppskattades hans insatser vid klubbens resa i Tornedalen där hans genomgångar av händelserna under andra världskriget skildrades utifrån egna erfarenheter. Dörrarna till fädernegården i Övertorneå öppnades också med stor gästfrihet.
Med sorg och saknad, men också med många glada minnen, kommer vi ihåg en strong officer samt en högt uppskattad regementskamrat och vän som lyssnat till det sista taptot.
För kamraterna i Klubb 19
Lennart W. Frick och Runar Viksten