Det talas om det väldigt ofta. Undersökning efter undersökning visa det och då kan det ju knappast vara fel. Idrott är bra för barn och unga. Ungdomar som sportar presterar bättre i skolan. Barn som deltar i lagidrott lär sig att samverka med andra. Och den största vinsten av alla, barn och ungdomar som rör på sig mår mycket bättre. De drabbas inte av övervikt. De sitter inte lika mycket vid datorn. Deras alkoholdebut sker senare. De håller sig borta från droger, våld och brottslighet. De lär sig kamratskap, att ta hand om varandra. De känner delaktighet och engagemang och blir helt enkelt mer välartade än andra ungdomar. Åtminstone är det så det brukar låta från vissa representanter för idrottsrörelsen.
Missförstå mig inte, jag vet att idrott är bra för barn. Jag kommer att göra allt jag kan för att få min son, när han har blivit några år äldre, intresserad av fysisk aktivitet. Nu, när han är så liten, kommer rörelsen alldeles av sig själv. Han går inte, han springer. Omvärlden är en alltför intressant plats för att han ska sitta stilla.
På idrottslektionerna i skolan fick jag finna mig i att bli vald bland de sista när det skulle utövas bollsporter av olika slag. Jag spelade inte fotboll på fritiden som de flesta andra i klassen och var därmed inte "nog bra". Det gjorde inte särskilt ont att bli bortvald. Jag var ju inte speciellt intresserad av sport och vågade också stå för det. Men där har idrotten sin absolut svagaste punkt. Inom idrotten väljs barn och ungdomar bort. Inom idrotten lever gamla unkna värderingar om vad som är manligt och kvinnligt, eller grabbigt eller tjejigt om man så vill, fortfarande kvar på vissa håll.
Förra veckan kunde vår sportredaktion avslöja att IFK Luleå inbjudit barn födda 2006, alltså fem- och sexåringar, till en aktivitet som benämndes som "bollek". Det intressanta i sammanhanget var att föreningen i inbjudan hade valt bort hälften av alla barnen i den åldern i det aktuella upptagningsområdet. Av ett enda skäl, att de är flickor. När IFK ordnar bollek för fem- och sexåringar är således bara pojkarna välkomna. Vi talar om barn i en ålder där den rent fysiska mognaden knappast skiljer sig åt alls. "Målsättningen är att ha pojkar och flickor för sig", kommenterade föreningens ungdomsansvarige, med motiveringen att barnen om några år kommer att splittras ändå. Jaha. Flickor och pojkar kan således inte få vara barn, leka med bollar tillsammans och ha roligt? Lika bra att dela upp dem efter kön så tidigt som möjligt, efter som det ändå sker senare.
Om nu idrott är så bra för unga, måste väl idrottsrörelsen ändå välkomna alla? Inte bara de bästa, de starkaste, eller bara grabbarna.
Det brukar ofta diskuteras vilket ansvar som offentliga personer, som idrottsprofiler, har i egenskap av förebilder för unga. Utan tvekan är det så att framgångsrika idrottsutövare blir förebilder, oavsett de själva önskar detta eller inte. För ett antal veckor sedan förlorade Luleå Hockey kvartsfinalserien mot AIK. Då fick vi veta, efter att några spelare hade uttalat sig efter matchen, att det är män som vinner matcher.
Så här sa en av spelarna till Kuriren efter matchen: "Om du ser på de andra kvartsfinalerna är det män som vinner slutspel - inte spelsystem. Det är vad du har mellan benen som gör skillnad".
Ett uttalande, som förutom att vara en verbal kastrering av det egna laget, dessutom var ett eländigt exempel på den kultur som uppenbart finns inom ishockey på elitnivå. Män är vinnare och det är omanligt att förlora.
Jag är den första att erkänna att jag sällan läser det som skrivs om hockey i vår tidning. Jag är inte intresserad av sporten som sådan. Lyckligtvis har jag kloka vänner som faktiskt läser och dessutom reflekterar över uttalanden som dessa. Och påpekar det för mig. Hur ska idrotten kunna vara till för alla när bara pojkar välkomnas till bollek och där barnens idoler slår fast att det krävs riktiga män för att vinna matcher?
Idrottsrörelsen är en viktig maktfaktor i samhället. Det är inom den som många barn och unga får med sig värderingar som de har kvar ända upp i vuxen ålder. Med snedvridna uppfattningar om vad som är manligt och kvinnligt och könsuppdelade "lag" för barn i femårsåldern blir idrott allt annat än hälsosamt.