Förmågan att göra flera saker samtidigt. Det har blivit mitt nya sätt att leva. Det är bara att erkänna, jag var en latmask förr om åren. Bodde i en lagom stor lägenhet, helt lagom för två och faktiskt också för tre, innan lillens maskinpark började kräva allt större utrymme. Jag brukade ha lite blommor på balkongen om sommaren. Kratta behövdes givetvis inte i min lilla betongträdgård, inte heller rensa ogräs eller klippa gräsmatta. Innan sonen föddes slösade jag bort oceaner av tid. Jag följde flera tv-serier som jag envisades med att titta på de kvällar då de sändes i tv, i stället för att klämma in tittandet via tv-kanalernas play-funktioner om det skulle uppstå en lucka i tidsschemat någonstans. Jag hade inga större samvetskal om jag tillbringade en ledig förmiddag i soffan framför någon värdelös pratshow i tv-rutan. Det värsta av allt är att jag hade mage att gnälla över hur tråkigt jag tyckte det var att städa när det väl var dags att mota tillbaka dammråttorna till deras osynliga hålor.
När sonen kom fick jag ett tidsschema. Det fanns inga omvägar runt det och att fortsätta leva som en flummig ta-dagen-som-den-kommer-typ fanns inte längre på kartan. Plötsligt insåg jag hur mycket tio minuter faktiskt är. Tio minuter räcker till att med en jakthunds hastighet kasta i sig lunchen, skruva i en trasig glödlampa och anmäla vård av sjukt barn till försäkringskassan. Tio minuter räcker med råge till för att ta en dusch och under tiden också passa på att skrubba lite på kaklet i duschkabinen. En förening av nytta och nöje. För några år sedan hörde jag uttrycket "multitasking" för första gången. "Multitasking" låter i mina öron så otroligt fånigt att jag inte kan låta bli att fnissa när jag hör det användas. Nåväl. Uttrycket brukar dyka upp i sammanhang där mer eller mindre kända personer berättar om hur de lyckas kombinera en karriär med småbarn och familjeliv, hur de, under sitt barns första år både hann med att ge ut två kokböcker, renovera ett torp och blogga om hela klabbet samtidigt. Och, givetvis, ta hand om sitt barn. Nej, jag ironiserar inte och förminskar på intet sätt sådana prestationer. Helt fantastiskt är det om de har sin grund i en jämställd relation, där föräldraansvaret (och föräldraledigheten) delas lika.
Även om jag varken har skrivit böcker eller renoverat torp har jag blivit en fena på att utnyttja tiden maximalt i vardagen. Jag upptäcker så gott som alltid möjligheter att göra flera sysslor samtidigt. Ta ett vanligt toalettbesök som exempel. Upptäcker att det är dammigt på golvet. Sopar ihop det värsta med handen och spolar ner det i toaletten. När jag tvättar händerna ser jag att spegeln är fläckig. Gnider fläckarna med en bit toapapper och ta da, det ser genast lite bättre ut. När sonen sover snackar vi multitasking de luxe. Alltså, det finns inga gränser för vad jag kan prestera. Städar övervåningen. Underhåller sociala relationer per telefon samtidigt som jag skalar potatis. Noterar att tvättkorgen är full och slår igång tvättmaskinen. Tittar på ett par nyhetssändningar och ett avsnitt av Mad men, givetvis med hjälp av play-funktionen. När gossen är vaken är det han som är i fokus. Det tummar jag inte på. Gossens favoritleksak är dammsugaren. Praktiskt. Hinner dammsuga både kök och vardagsrum samtidigt som jag leker med sonen. "Ta lite här och lite där", säger jag och han skyndar sig att suga upp skräpet och ler med hela ansiktet när det rasslar till i dammsugaren.
Nu undrar kanske vän av ordning om jag inte precis som så många andra har fastnat i Duktig flicka-träsket. Ni vet det där som inträffar när högpresterande, företrädelsevis kvinnor, ska bevisa att de kan vara lika hårt arbetande hemmafruar som förr i världen, samtidigt som de förvärvsarbetar på heltid. Inte då. För övrigt är jag inte den enda i vår familj som multitaskar. Numera har vi en stor tomt som ska krattas. "Titta, så här krattar man löv", säger mannen och instruerar sonen i hur han ska använda sin lilla minikratta, samtidigt som mannen själv hinner dra ihop ett par lövhögar. Det finns dock ett uppenbart problem med vår nyfunna effektivitet. Sonens för närvarande extrema intresse för städredskap och krattor lär knappast hålla i sig när han blir äldre. Då får vi hoppas att han låter sig mutas till att agera både städhjälp och trädgårdsmästare. Eller så får vi helt enkelt börja acceptera både gamla löv och dammråttor.