Roffes hörna: Höstkänslor & mördare

Och så kommer alla känslorna. På en och samma gång. Typ: just nu. Höstkänslor. I morgon är det oktober. Och då kan man vara säker på att det rätt snart är läge för att säsongshänga av sig kavajen och axla en något mera fodrad jacka i stället. Oktober brukar vara en kärvt vacker, stillsamt lövrasslande, vemodig och suggestiv månad men: november är garanterat mycket, mycket värre. Då är det mörkt som i h-e och nästan allting brukar kännas som överjävligt hopplöst. Höstkänslorna kan bearbetas med exempelvis Anthony Hopkins-filmen Höstlegender, cd:n October Road med James Taylor och böckerna Oktobers ljus av John Gardner samt Oktoberlandet och Oktoberfolket (den förra en roman och den senare noveller) av Ray Bradbury.
De fixar det mesta. Det är som synes långt ifrån bara hos mig som oktober tycks sätta i gång en del rätt specifika känslor (vi nämner då inte ens Oktoberfesten i München). Det blev dock aldrig någon oktober för skådespelaren Ulf Larsson, som föll ihop och avled en av de sista dagarna i september. Endast och allenast 53 år fyllda. Han ihågkommes kanske främst för sitt stora och snälla leende och för sina nio år som gångbar programledare för TV-programmet Söndagsöppet. När han fick blommor som tack brukade han åka i väg till Thor Modéens och Åke Söderbloms gravar och dela med sig av dem (samt även till ålderdomshem). Snyggt effektuerat. En annan fin gest utfördes av Lotta Bromée i P 4 Extra, när hon som avslutning på minnesblocket om Uffe Larsson spelade en av hans favoritlåtar - You’ve Got A Friend med Carole King. Jag träffade honom, i all hast, när han åkte omkring med en föreställning om liraren "Nacka" Skoglund. "Vi snackar mera senare", sa han och gick ut på scenen. Men det blev inte så. Och så är det 40 år sedan ett mordiskt gäng med psykopater, styrda och manipulerade av ärkepsykot Charles Manson (med ett kors tatuerat i pannan), mördade ett antal personer borta i Kalifornien och bland dem skådespelerskan Sharon Tate. Hon som högg ihjäl Tate hette Susan Atkins och hon dog av hjärncancer i förra veckan. Efter att, utan permissioner, ha tillbringat 40 år i fängelse. Charles Manson själv sitter kvar. Han har varken erkänt eller registrerat någon som helst ånger. Sharon Tate var vid sin död gravid med sin make filmregissören Roman Polanskis barn. För några dagar sedan häktades han i Schweiz och ska utlämnas till USA. För brottet sexuellt utnyttjande av minderårig, som han erkände sig skyldig till för 31 år sedan men aldrig har avtjänat något straff för. Flickan som då, på övervåningen i Jack Nicholsons hus i L.A., var 13 år är nu 44 år. Polanski själv är 76 år. Det kommer att bli en mycket lång process innan (eventuell) dom kommer. Därefter kanske några månaders fängelse (det föreligger en del omständigheter kring händelsen). Till sist - några beaktansvärda grundtips: JÄTTEBRA LÄSNING 1: Strage text Fredrik Strage (Alfabeta) En fet (nästan 500 sidor!) och mycket finfin volym med (i stort sett) collected works av den alltid lika mönstergillt ambitiöse musik- och nöjesjournalisten Fredrik Strage, som fick Stora journalistpriset härom året för sin DN-serie om de 100 största ögonblicken på Youtube. Strage är alltid extremt väl värd att läsas. Oavsett vad han skriver om. Jag har funnit nöje i och imponerats av artiklar och recensioner av honom, om musik, filmer och artister som jag inte hade brytt mig ens ett dyft om. Men därför att just han har skrivit om dem, har jag likafullt läst aktstyckena. Och: med mycket gott utbyte. Oktober imponerar knappast på katten Malin. Exakt lika oberört cool som alla andra månader. Och givetvis: Äventyret fortsätter. Det vet ni ju.