Ja, man trodde ju aldrig att man skulle drabbas av just den rubriken men - nu tycks den uppgiften trots allt vara sann: Keith Richards, 66, sedan många decennier en av de mest orubbliga ikonerna i den engelska rockgruppen Rolling Stones och sedan lika många decennier en mycket ihärdig och dagligt tapper samt högfrekvent konsument av allehanda starksprit, har enligt honom själv närstående källor inte rört en droppe berusningsmedel på hela fyra månader! Ja, detta förtjänar faktiskt ett utropstecken (ett till: !) för om Keith Richards och hans mycket inrutade dryckesvanor kan man utan vidare använda det gamla fina skämtet: - Jag visste inte att han söp förrän jag träffade honom nykter en dag. Enligt samstämmiga uppgifter har Keith haft för daglig vana att tippa i sig en helflaska Tennessee whiskey av etiketten Jack Daniels. Först ska han ha grundat med att äta en hel rå lök och sedan var det bara upp på hästen igen och därefter ett hel- eller halvfullt glas med bourbon i handen resten av dagen. Keith Richards har helt enkelt höjt sin toleransnivå gradvis och har knappast ens blivit berusad av sin dagliga ranson. Han inledde sin i princip dagliga relation med alkohol i början av 1980-talet (i klartext: han blev alkoholist) när han slutade med heroinet, som han då hade haft en drygt tioårig kärleksaffär med. Hur Keith Richards alls håller ihop är en djupt mystisk fråga. Hans ansikte är så fårat och grovhugget att det ser ut som om en truck kört över det. Jag tror inte att han ännu har slutat röka (här pratar vi om cigaretter) och har en rosslande kraxröst av den sämre sorten. Men nu ska han alltså ha hållit sig nykter i FYRA MÅNADER och det är förmodligen hans personbästa sedan början av 1960-talet, typ. Det ska tydligen främst bero på gamle kompisen och Rolling Stones-medlemmen Ron Woods djupa återfall i alkoholism, vilket faktiskt kan komma att betyda slutet för Stones som vi känner gruppen. Någon livslång avhållsamhet har det dock aldrig varit tal om för Keith. Ej heller har han ansökt om medlemskap i IOGT eller Godtemplarna. Men inte heller har han på senare tid genomfört något konstant party utsträckande sig över nio dygn utan sömn, vilket Keith haft vid åtminstone ett tillfälle tidigare (i och för sig på herointiden). - Det ser riktigt bra ut för honom så här långt, uppger en närstående källa och tillägger: - Dessutom har Keith för första gången börjat känna att det kanske kan vara bra för honom att ligga lågt med kröken ett tag. Och det har helt enkelt aldrig någonsin inträffat tidigare. Som sagt: när fan blir gammal heter han Keith Richards och blir om inte religiös så åtminstone avhållsam, gentemot alkoholen. Om temporärt eller permanent - det återstår dock att se. NÅGONTING SOM TILLRÄCKLIGT många av oss väntar med viss iver på just nu är den nya dokumentärfilmen om sångaren och provokatören Eddie Meduza - Eleganten från vidderna. Egentligen hette han Errol Nordstedt och han söp ihjäl sig 2002. Ett mycket bra dokumentärprogram om honom, Mera brännvin, har sänts i radio vid ett antal tillfällen och där har ett fylligt porträtt av den komplicerade retstickan Eddie/Errol tecknats av Bosse Lövgren (som även svarade för en annan rejält bra radiodokumentär nyligen - Vi skrämde skiten ur Svensson, om raggare). Eddie Meduza sände ut provokativa och allmänmoraliskt tveksamma låtar som Mera brännvin, Punkjävlar och annat som fick folk att skrämselrycka till, när de brölade fram på hög volym ur nervevade fönster på raggarnas Chevor och Thunderbirds under 1970- och 1980-talen. Meduza spelade i Luleå, men tyvärr hade jag aldrig möjlighet att se honom. Filmen om honom hade sin premiär på Göteborgs filmfestival nyligen och kommer förhoppningsvis att visas i någon av monopol-tv-kanalerna vad det lider. Helst snart! Kattkompisen Malin befinner sig i genomgående god form och spinner tacksamt för alla hälsningar som kommer henne till del. Världens finaste och snällaste. Och Äventyret bara fortsätter och fortsätter ...
