Jo tack, jag har nog insett och förstått det nu – i morgon är det faktiskt julafton. NU IGEN och helt obevekligt är årets upplaga av densamma här. Ingen återvändo och no mercy.
Men faktum är att jag gillar julen och inte alls har några problem med den. Ingen ruvande ångest, inga dova depressioner, inget negativt alls. Ho, Ho, bara !
Jag bara sätter mig laidback på julaftonen och låter julen köra över mig. Bekvämt och bra. Inga "måsten", inga som helst förpliktelser.
Det finns bra och tillräckligt mycket julmat att tugga och svälja i sig, bra dvd-filmer att konsumera, en del bra TV att titta på, mycket bra radio att lyssna på och, givetvis, bra böcker och tidningar att läsa.
Läget är alltså jul-lugnt och helt jul-cool.
Men om jag liksom av en slump befann mig i USA skulle jag nog kunna tänka mig att göra som Aftonbladets New York-korrespondent Per Bjurman, som i en kolumn nyligen redogjorde för sina julplaner.
Han skrev att han "skulle flyga till Chicago, hyra en bil och köra ut i The Heartland samt sätta sig på någon okänd bar i Nebraska".
Verkar helt enkelt excellent. Jag köper det konceptet rakt av. Fast det är ju förstås bara det att jag inte har något körkort fast...sånt där löser sig ju.
Som det heter någonstans: ju långsammare vi lever, desto fortare dör vi.
Exakt.
Jag har ju en gammal dröm, som någon gång absolut ska genomföras. Jul i New York – någonstans på endera Manhattan, i Brooklyn eller långt ute på Long Island.
Det faller ner stora snöflingor och det är bara några minusgrader ute. Det är julafton men allt går sin gilla gång ( i USA är det ju juldagen som är helg-grejen) och vi sitter ett gäng på en mysig bar och arbetar oss igenom repertoaren av käk och öl & shots, samtalar och tittar begrundande ut genom fönstren.
Från jukeboxen hörs Sinatra med Have Yourself A Merry Little Christmas och...tillvaron är bara jämförbar med It's A Wonderful Life och allt, ALLT, är helt fulländat och man har minst en vecka kvar i N.Y. med många lika härliga upplevelsedagar.
Såg ni den vidriga bilden på den ihjälplågade stackars schäfern i Gällivare?
Nu har svinet som misstänks för plågandet skaffat sig en ny hund. Det är ju bara helt sjukt ! Det närmaste det här sickot skulle tillåtas komma en hund är som mat till densamma. Människor som plågar ihjäl hundar och katter har noll talan. Jag blev skakad och ledsen av bilden av den stackars schäfern. Vad tycker ni andra?
Och så skickar jag i väg några sista minuten tips på hårda jul-klappar också:
ÅRETS RESE-BOK:
URBAN SAFARI
Bobo Karlsson
Prisma
Tolv personliga porträtt av lika många storstäder. Amsterdam, Berlin, Chicago, L.A. New York och även Stockholm. Bobo Karlsson skriver djupt entusiasmerande och jag vill åka till dem allesammans (utom Bangkok, Beirut och Istanbul; de går väldigt mycket bort).
ÅRETS BÄSTA ESSÄ-BÖCKER:
DIETRICH ECKARTS ONDA ÖGA
Per Landin
Atlantis
DÖDA VITA MÄN
Johan Hakelius
Atlantis
Två alldeles utmärkta samlingar med korta stycken om fascinerande historiska personer; Landin kan hur mycket som helst om obskyra konservativa tyskar, som på olika vis kom att påverka den gryende nazismen: hembygdsdiktaren Gustav Frenssen, Ernst von Salomon som på 20-talet deltog i mordet på den judiske politikern Rathenau och långt senare blev bekant med vänsterterroristen Ulrike Meinhof, med flera. Man släpper inte gärna boken. Och inte heller Hakelius frikostigt svallande betraktelser över excentriska britter: skådespelaren Alec Guinness, fascistledaren Oswald Mosley, politikern Alan Clark. Oavbrutet underhållande.
ÅRETS BÄSTA POPULÄRKULTUR:
TUSEN SVENSKA KLASSIKER
Jan Gradvall, Björn Nordström, Ulf Nordström, Annina Rabe Norstedts
Tusen sidor om tusen filmer, böcker, TV-program och skivor från 1956 och framåt. Boken man aldrig vill släppa eller sluta bläddra i. Full av minnen och aha-upplevelser.
Och: då säger jag och katten MALIN ett innerligt och uppriktigt God Jul och Gott Nytt År !
Äventyret ? Det fortsätter. Alltid.