Thore Skogman var alltid på bra humör.Eller?Nej, givetvis var han väl inte det. Men det tycktes i alla fall som om han var det: ständigt trallande, sjungande, visslande, beredd att rycka ut och underhålla snart sagt överallt, iförd en kostym som var blå på ena sidan och gul på den andra, rödhårig och med en dekorativ glugg mellan framtänderna.Det föreföll som om han alltid var i gång. Och som om han alltid älskade att vara det också. Nu är han död; han fick bli 76 år och i sammanhanget är det en fullt respektingivande ålder.De sista åren blev rätt så sorgsna och melankoliska för Thore Skogman. Flera svåra sjukdomar och hustruns död, efter ett mångårigt och lyckligt äktenskap, lämnade honom ensam och isolerad. Dock kunde en viss förbättring och en hoppingivande munterhet registreras i det Sommarprogram med honom, som sändes i radio i somras.Thore Skogman föddes och växte upp i västmanländska Hallstahammar, där han även hann med en sväng på anrika verkstadsföretaget Bulten Kanthal innan han kastade sig raklång in i den som rätt osäker betraktade underhållningsbranschen.Han upptäckte tidigt sin närmast sömngångaraktigt säkra förmåga att snickra ihop slagkraftiga och av diverse ordrimmerier karakteriserade sångtexter.Det rann en ohejdbar ström med minnesvärda och sant frejdiga texter ur honom (med tiden över 1.000 stycken); dock inte alltid för honom, eftersom andra artister kunde få större framgångar med hans låtar än han själv.Sånt som Man måste vara om sej och kring sej, Jämtgubben, Älgjakten, Fröken Fräken, Twist till menuett, Storfiskarvalsen, Surströmmingspolskan, Pop opp i topp (långt senare en hit i en version av Dag Vag och Skogman själv var med och hottade upp den och fick en ny ung publik när han uppträdde på Hultsfredsfestivalen), Tre dar i buren (även titeln på en film), samt mera vemodiga saker som Ensam jag är, är bara en smärre bråkdel av allt som han hasplade ur sig.Från början vägrade hans skivbolag att ha hans porträtt på skivomslagen. Det ansågs att hans utseende inte var synkront med en plattcharmörs. Men det där blev det ju ändring på. Thore Skogman kan sägas ha varit en direkt arvtagare till äldre tiders bondkomiker och han skrev visor om en skrämmande mängd med platser runt om i Sverige: Arvika, Fryken, Piteå, Karlsborg, Lund, Skansen, Uppland, Härjedalen, Dalarna, Jämtland, Dra ända in i Hälsingland, med allehanda flera.1972 skrev han, till ett Öppet bruk-arrangemang ordnat av Assi, Lövholmens vals och Vals i Karlsborg. Vilket fick en ovanligt sur och humorbefriad insändarskribent att i Kuriren salvelsefullt utbrista:-Kan vi idoga norrbottningar verkligen tolerera detta?Det får man verkligen hoppas på att vi kunde.Så sent som 1991 drog han massor med folk två kvällar i sträck, till stora scenen hos Pite dansar och ler.Och det man kan säga rent allmänt så här vid budet om Thore Skogmans död, är ju att här försvann verkligen en folklig allroundunderhållare av den gamla stammen.Sådana som det numera inte finns så många alls kvar av längre.Själv minns jag honom från ett Barnens dags-arrangemang i Luleå i slutet av 60-talet. Det var på den tiden som Barnens dag liberalt innehöll såväl öltält som strippor. Och med sådana attraktioner omkring sig stod Thore Skogman som en kämpe och sjöng Surströmmingspolskan.Vilken lirare.
