Sverige måste ta itu med arbetet för att kompensera de kommuner och regioner som på olika sätt drabbats och fortfarande drabbas av utbyggnaden och utvinningen av vattenkraften. Staten måste ta sitt ansvar och tillsätta en utredning som får till uppgift att reda ut hur en sådan kompensation ska ske.
90 procent av vattenkraften kommer från de sju skogslänen – Norrlandslänen, Dalarnas och Värmlands län. Kraftutbyggnaden och kraftutvinningen har på många ställen medfört stora förändringar inom skogs- och jordbruk. Byar och fastigheter har dämts över och befolkningen har tvingats flytta. Jakt och fiske har drabbats, precis som renskötseln. Stora naturvärden har gått till spillo och attraktiva miljöer för fiske och annan turism har spolierats, så att omfattande möjligheter till näringsverksamhet försvunnit. Under själva uppbyggnadstiden av vattenkraften skapades arbetstillfällen, men idag är mycket få arbetstillfällen lokala. Till och med styrningen av kraftverk och dammar är centraliserad.
Kommunal- och landstingsskatten i de sju skogslänen är i genomsnitt 1,82 kronor högre än i riket i övrigt. Detta medför att befolkningen i vattenkraftslänen betalar ungefär sex miljarder kronor mera i skatt än om de skattade i övriga riket. Har de en service värd sex miljarder mer? Nej, det är det nog ingen som kan påstå, men det talas mycket om att förutsättningarna ska vara desamma i hela vårt land.
Delar av de värden som vattenkraften skapar måste stanna kvar i de bygder där kraften utvinns och en självklar första åtgärd måste vara att regionalisera fastighetsskatten på kraftanläggningarna. Med energikommissionens förslag till sänkning av den skatten från 2,8 procent till 0,5 procent innebär det att ungefär en miljard kronor skulle gå tillbaka till vattenkraftsområdena. Det räcker dock inte för att kompensera för skadeverkningarna utan en mera rimlig nivå måste vara av samma storleksordning som det merskattetryck som tynger skogslänens befolkning, det vill säga sex miljarder kronor.
I vårt närmaste grannland, Norge, har man sedan länge ett väl fungerande kompensationssystem där stora värden från vattenkraftsutvinning och utbyggnad går tillbaka till de områden där utbyggnaden skett och produktionen sker. I övriga Europa är det bara i Grekland som staten tar hela kakan av till exempel fastighetsskatten på kraftanläggningarna.
Hur en återföring av de värden som vattenkraften skapar ska gå till kan inte klarläggas annat än genom en statlig utredning. Det är därför hög tid att den utredningen kommer till. Föreningen Sveriges vattenkraftskommuner upprepar därför kravet på att en sådan utredning snarast tillsätts.
Ingvar Persson,
ordförande, Föreningen Sveriges vattenkraftskommuner
Björn Mårtensson,
1:a vice ordförande, Föreningen Sveriges vattenkraftskommuner
Kicki Fredriksson,
2:a vice ordförande, Föreningen Sveriges vattenkraftskommuner