Det som göms i snö kommer upp i tö, heter det ju som bekant. Och visst är det nu, när vi åtminstone kan börja känna lite äkta vårvärme i luften och se snödrivorna krympa mer och mer för varje dag som går som ett och annat blir synligt och tydligt igen.
Visst är det trevligt att hitta ett par skrynkliga hundralappar som blev kvar i fickan på min sommarkappa och visst är det härligt att skåda de första knopparna på buskar och träd. Men bland det som nu tinar fram i ljus och av plusgrader finns en hel del som gärna hade fått förbli osynligt eller ännu hellre för evigt försvunnet.
Ta hundbajset, till exempel. Ämnet är så uttjatat att det känns minst sagt tjatigt att tugga om det igen. Men ändå. När tvååringen sätter sig på knä i en snödriva och jag när han reser sig upp igen inser att han råkat pricka in en äckligt kletig och stinkande hög som någon mindre nogräknad hundägare lämnade efter sig före jul eller så, blir jag ursinnig. Då önskar jag faktiskt att det fanns en särskild plats i helvetet för alla som inte städar upp efter sina hundar.
Vårljuset avslöjar också det som den nästan ständiga skymningen i december döljer så fint, nämligen oputsade och dammiga fönsterrutor och skåpdörrar fulla med små kladdiga fingeravtryck.
Skavanker som avskavda golvlister och gulnande innertak gör inte heller något väsen av sig under vintern, men så här års påminner de tyst men effektivt om att semestern inte bara bör ägnas åt slappande och mysiga stunder med nära och kära utan helst också ska innefatta en del renovering. Jag älskar verkligen att känna doften av blommande äppelträd och se rosenbuskarna prunka i all sin prakt ute i trädgården. Lika förtjust är jag när perennerna blommar för fullt i rabatten och jag kan sätta mina bara fötter på en mjuk och grön gräsmatta.
Men vägen dit är lång. Först ska det krattas, rensas och gödslas. Ogräset ska väck och nya blomster ska planteras.
För närvarande har jag en smått vattensjuk brungrå och eländig ursäkt till gräsmatta utanför fönstret och buskarna behöver en rejäl omgång med sekatören. Det känns onekligen lite tungt när sysslorna hopar sig, även om resultatet gör det mödan värt.
Våren lär också vara den tid då flest människor blir deprimerade. Föga förvånande, egentligen. Vinterhalvåret är det liksom mer legitimt att vilja kura inomhus för sig själv, men på våren förväntas vi vara sociala på ett helt annat sätt.
Vi ska också tina fram och kliva ut i ljuset. Det ska grillas, umgås och hängas på uteserveringar. Ensamma kan säkert tyngas ned av dessa krav på socialiserande till höger och vänster och känna sig ännu mer ensamma än tidigare. För dem som av olika skäl redan känner sig ledsna eller olyckliga kan våren bli en rejäl belastning, för när solen skiner och temperaturen stiger ska vi ju alla vara så himla lyckliga helt plötsligt.
Varmare väder kräver lättare klädsel och då om inte förr kommer vinterns utsvävningar i dagen på allvar. De extra kakorna till kaffet, kvällsmackorna och smågodiset har kanske lämnat en del spår efter sig och nu när vädret också tillåter finns ingen ursäkt för att stanna kvar i soffan.
Ut och spring bara och kom i form. Just det. Krav, krav och krav, som kan skapa ångest hos den som inte riktigt mäktar med. "En får väl hålla sig i vassen som gammelgäddan", skojade en kompis när vi för några år sedan pratade om hur eller snarare om vi skulle komma i form till strandsäsongen.
Nåväl. I år ska jag njuta av våren och sommaren i fulla drag, titta ut genom fönstret och försöka se fåglar och fjärilar istället för en oputsad ruta. Jag ska låta min vinterbleka hud träffas av värmande solstrålar och njuta av kaffe och hembakade kakor istället för att tänka på beach 2013. I värsta fall får jag väl lura i vassen som gammelgäddan och sikta på magrutor lagom till beach 2015.
Långsiktighet och framförhållning är som bekant alltid bra.