”Man ska jobba med stövlarna på, brukar jag säga”, skrockar Björn Rosengren. Stövelallegorin må vara lite oklar. Men han jobbar hur som helst lika mycket – åtminstone nästan – som han alltid har gjort. Det vill säga, arbetsdagarna brukar inte bli kortare än tio timmar.
– Men helgerna brukar jag stänga för ledighet, säger han glatt.
Då brukar den nyblivne Saltsjöbadsbon idka båtliv och pyssla i sin trädgård.
– Men den syssla jag gör mest när jag kommer hem, är att lägga mig och läsa en bok. Det får jag ut väldigt mycket av.
Ja, läser gör han gärna. Både för nöjes skull och för arbetet, och längre tillbaka i tiden även för att fortbilda sig. Skräddarsonen från Stockholmsförorten Sköndal blev först bilmekaniker, gifte sig tidigt och fick en son, men parallellt med det läste han till maskiningenjör på ett kvällsgymnasium.
Med denna examen, samt ett glatt humör och ett grundmurat självförtroende på fickan gjorde han sedan karriär. Den ledde uppåt genom maktens korridorer och gjorde honom till ordförande för TCO, socialdemokratisk näringsminister, landshövding i Norrbotten och rådgivare åt Kinnevik.
Och nu styrelseproffs och entreprenör med flera egna företag. Här dansar inga halta löss, som det heter. En och annan löpsedelsskandal har han också hunnit vara huvudpersonen i.
Hur är det att ta sig igenom ett mediedrev?– Det klarar man oftast för egen del. Det är värre när det drabbar ens familj. När ens fru får problem på jobbet, när ens son får problem i skolan. Det tycker jag har varit jobbigast. Då vill man gärna kasta in handduken eller ta ”time out”.
Björn Rosengren menar att man ibland måste inse att det är bäst att ”lämna planen” och gå vidare. Som han själv gjorde, efter strippklubbsbesöket under TCO-tiden. En annan fadäs som fick konsekvenser var det oförsiktiga uttalandet när han som näringsminister, i tron att tv-kameran var avslagen, kallade Norge för ”den sista Sovjetstaten”. Det senare får väl antas vara förlåtet nu, när han är ordförande i norska handelskammaren.
Sina erfarenheter av att stå mitt i stormen har han vänt till sin fördel. Som rådgivande konsult hjälper han andra med krishantering och hans kompetens är över huvud taget efterfrågad – han sitter som delägare och styrelseledamot i ett flertal bolag, ”inom det mesta från hundmat till en fabrik i Säffle”.
Sitt goda humör och sin livsglädje har han kvar. Och självförtroendet är intakt. Alltsammans gåvor från hans mamma, en glad person som stärkte sin son med bekräftelse och uppmuntran.
– Jag var inte speciellt duktig i skolan men mamma stöttade mig, hon såg mig ändock som den begåvade sonen. Jag tror att det gav mig ett starkt självförtroende.
Vad har du lärt dig mest av, framgångar eller motgångar?– Jag tror man lär sig av både och. Men kanske mest av motgångarna – om man överlever dem, säger Björn Rosengren.
Han tror att den som orkar resa sig och fortsätta efter en smäll blir starkare av erfarenheten.
– Det tycker jag att jag har gjort. Och de människor som klarar det, de brukar också höra till dem som klarar sina liv bäst.
Vad har drivit dig?– Mina drivkrafter har mycket varit ångest. Räcker jag till, kommer jag att klara det här, har jag spänt bågen för högt? Det har avtagit med erfarenheten, men fortfarande är ångesten i någon mening ett bränsle. Man måste spänna sig för ett uppdrag. (TT)