Dora åker över golvet, stannar till vid en bänk och griper tag i en medicinask som den lämnar över till Inge-Gerd Lindsten.
– Jag kan också be den följa med mig till ett rum eller ringa en vän, säger hon.
Inge-Gerd Lindsten befinner sig i Ängens forsknings- och innovationslägenhet i Örebro där hon är en av 20 pensionärer som har fått prova på hur det är att leva med robotar.
Utanför dörren, i trapphuset, glider en annan robot, Coro, omkring efter att just ha varit nere i källaren och lämnat tvätt.
– Den kan också hämta eller lämna mat vid dörren, säger Inge-Gerd Lindsten.
Syftet med forskningen, förklarar Federico Pecora, docent i datavetenskap vid Örebro universitet, är att undersöka vilken nytta robotar kan göra, framför allt för äldre.
– Det handlar inte om att robotar ska ersätta mänskliga kontakter, för det kan de inte, utan om servicerobotar som kan hjälpa till hemma, säger Federico Pecora.
Det europeiska forskningsprojektet Robot-Era, som har hållit på i fyra år och nu håller på att avslutas, har testat robottekniken på äldre i både Sverige och Italien.
Till en början kartlade forskarna behoven, genom att intervjua pensionärer om deras vardag och vad de behöver hjälp med. Först därefter utvecklades tekniken.
Resultatet blev Dora och Coro, två så kallade autonoma robotar som kan agera självständigt och fatta egna beslut.
– Dora finns inne i lägenheten. Den kan hämta och lämna saker eller ringa upp någon. Coro, däremot, är i trapphuset där den kan hämta och lämna saker vid dörren, som tvätt, mat eller post, ungefär som en ”building butler”, säger Federico Pecora.
Att konstruera en robot som gör vissa rörelser i en viss ordning är inte så svårt. Bilfabriker har haft robotar som bygger och målar bilar på löpande band i årtionden.
Den stora utmaningen, berättar Federico Pecora, är att gå från en sådan miljö med ”fasta situationer” till den långt mer komplicerade så kallade verkligheten.
– Du kan till exempel ha en robot som reagerar på olika färger och som fungerar alldeles utmärkt i labbet. Men så kommer du till en lägenhet där färgerna påverkas av dagsljuset. Då har du plötsligt en robot som fungerar olika från en dag till en annan, beroende på vilket väder det är ute. Det är den typen av problem vi brottas med hela tiden.
Så hur klarade Dora och Coro vardagsbestyren?
Sådär, om du frågar Inge-Gerd Lindsten.
– De har svårt med finesserna. Som att dela min medicin. De kan följa mig till toaletten, men jag måste i alla fall ha någon med mig som drar ner byxorna och torkar mig. För det kan de inte, säger hon.
Federico Pecora är dock nöjd, inte minst med tanke på de utmaningar som fanns i början av projektet och hur de två robotarna klarade av det svåraste testet av dem alla: verkligheten.
– Tanken är inte att de ska ersätta människor inom exempelvis hemtjänsten, utan att göra vardagen lite enklare för äldre människor, säger han.
Och helt fel var det ändå inte, tycker Inge-Gerd Lindsten.
– Jag skulle inte ha något emot att ha en robot hemma. De är inte osympatiska på något sätt.
Johan Nilsson och Daniel Steinberg/TT