Fallskärmsrankan (Ceropegia sandersonii) är en slingrande, klättrande ört inom familjen oleanderväxter. Den lever i vilt tillstånd i Mocambique, Sydafrika och Swaziland i den sydöstra delen av den afrikanska kontinenten.
Arten är populär som prydnads- och krukväxt eftersom den har mycket särpräglade blommor. Som namnet antyder liknar de små fallskärmar.
Men det mest udda med arten är inte formen på blommorna. Det är dess utstuderat lömska sätt att locka till sig pollinerande insekter. Något liknande har inte skådats tidigare.
Det är känt sedan tidigare att artens pollinering sköts av flugor.
Blommorna har håriga, smala utväxter på insidan som pekar nedåt. När en fluga tar sig in i blomman faller den ner i en behållare full med pollen. Håren, som liknar nålar, hindrar flugan från att ta sig upp igen. Inte förrän blombladen vissnar kommer flugan loss och då är den indränkt med pollen.
Onekligen ett smart fångstsystem. Det liknar faktiskt i viss mån de tricks som köttätande växter använder sig av - men då släpps förstås inte flugorna fria efteråt.
En detalj har dock länge varit oklar. Ingen har kunnat förklara vad det är som gör att flugorna dras till fallskärmsrankorna.
Andra växter, som exempelvis asblommorna, luktar som ruttet kött vilket drar till sig spyflugor. Många köttätande blommor, exempelvis kannväxterna, sileshåren, flugtrumpeterna och venusflugfällan, lurar till sig sina offer med sötaktiga doftämnen. Växterna har uppfunnit många olika sätt att dupera insekter.
Men fallskärmsrankan ger inte ifrån sig sötaktiga doftämnen. Inte heller luktar den som ett kadaver. Så vad är det som lockar flugorna i fällan?
Svaret är lika märkligt som bisarrt.
Enligt den nya studien, som publiceras i Current Biology, är det framför allt flugor tillhörande släktet Desmometopa som dras till fallskärmsrankorna. Desmemotopa har en märklig diet – de älskar att sörpla i sig kroppsvätskorna från döende honungsbin.
Flugorna passar på när bisamhällen attackeras av rovspindlar. När ett bi befinner sig i spindelns klor släpper den ifrån sig fyra doftämnen. Dessa fungerar som varningssignal för de övriga bina i samhället – men de drar också till sig mängder med Desmemotopa-flugor som snart sitter som klasar bredvid spindeln på det döda biet.
Genom en serie experiment lyckades forskarna - som har letts av Stefan Dötterl, professor i evolutionär ekologi vid universitetet i Salzburg i Österrike – visa att fallskärmsrankan avger exakt dessa fyra doftämnen.
Uppenbart är att metoden fungerar, för fallskärmsrankorna lockar normalt till sig mängder av flugor.
Detta är en extrem form av mimikry. Så kallas beteenden där en art imiterar en annan, exempelvis när blomflugor har samma färgteckning som getingar.
Men de flesta skulle nog anse att fallskärmsrankans imitation är mer raffinerad än nästan alla andra som studerats. Den kallar in sina pollinerare genom att skrika ut en varning på en annan insekts språk.
Roland Johansson/TT