Aftonens gäst Svante Lindqvist la ribban högt när han presenterade temat för sitt framträdande: ”Livet, kärleken, döden och tiden”. Nu är ju Svante inte endast riksspelman med Zorns Guldmärke för ”Mästerligt, Stilenligt och Personligt spel av låtar från Norrbotten” utan även civilingenjör och då gissar jag att det är okej att ta i lite grand. Bland annat avslöjade han att han som bäst skriver på novellen ”Döden i Vitådalen”, sant eller inte får vi väl se.
Den nuvarande ordföranden Maria Jakobsson hälsade de 60-tal som hade mött upp för fest med en tre rättersmiddag i Vitå Folkets hus. Och efter lite rosa bubbel inledde Svante sin snirklande färd genom livet med att tillägna ordförande Maria den första låten; ”Drottningen av Sabas marsch”, en gammal brudmarsch fritt efter Hugo Alfvén. Och många kurvor blev det, vi landade såväl i historien om Dödgrävar Ekström från Gammelstad som åt biffstek på Stadshotellet med en väska löständer i beredskap liksom hos gumman på ålderdomshemmet som för sin surt hopsparade hundralapp gärna tog fem gånger på golvet istället för en i sängen hos hemmets ende manlige vårdtagare – en lätt ekivok historia som väckte stor muntration.
Efter en delikat sorbet med kaka och en myntakvist berättade föreningens kassör Gun Skoog om PRO:s tillblivelse den 27 december 1953 och dess förste ordförande Alfred Hollström – far till bussåkeriägaren Ivar Hollström.
”Vitå folkpensionärsförening”, som den hette då, ägnade sig mycket åt utflykter samt planering av ett ålderdomshem i bygden (en planering som ännu pågår). Sen över gamla ordföranden som Mauritz Strand, Vanja Åkerström, Odde Eriksson, Greta Roos till nuvarande Maria Jakobsson. Och idag har föreningen 96 medlemmar – där nästan alla spelar boule så fort snön gett vika.