Som boende inne i Gammelstads kyrkstad sedan 1969 märker vi av att felanmälningar, synpunkter och förslag rörande underhåll med ett par undantag numera inte väcker någon entusiasm hos ansvariga i kommunens olika verksamhetsområden.
När man lämnar synpunkter eller förslag i samband med att kommunen i lokalpressen annonserar om kommande projekt som berör kyrkstaden benämns man ”negativ sakägare” i kommunens dokument.
Från åren som Luftfartsverkets flygstationschef vid Luleå Flygstation 1982 – 1993 samt som vd för Luleå Lokaltrafik 1994 – 2000 har jag i huvudsak positiva minnen av dåvarande kommunalråd och berörda tjänstemän vid kontakter med kommunen. Det var särskilt viktigt då vi på kort tid byggde hela det nya stationsområdet 1993 – 1994.
Kommunalråden Sven Köhler och Kjell Mickelsson hade en mycket positiv syn på företagande.
Uppenbarligen har företagsklimatet i Luleå på senare år inte stått stilla i sin utveckling men inte heller rört sig framåt.
Som boende inne kyrkstaden sedan 1969 har vi kunnat följa utvecklingen både före och efter att kyrkstaden blev världsarv.
Det har funnits och finns fortfarande brister i underhållet av infrastrukturen i världsarvet under både sommar och vinter.
Som välbesökt turistmål under både sommar och vinter bör världsarvets gator och gränder ha samma prioritet som Storgatan inne i Luleå vad avser snöröjning och sommarunderhåll.
För kommunen är det lika viktigt att inte bara förbättra företagsklimatet utan även medborgarklimatet. Sluta omgående benämna engagerade medborgare i Luleå kommun för negativa sakägare.
Slutligen, det finns verksamheter i Luleå kommuns organisation som förtjänar lika bra betyg som företagarna gett Bodens kommun, Lumire och Luleå Energi.