Du försvarar era hatramsor med att ni skriker dem för att skapa tryck, passion och engagemang. Samt att du anser att det hör ihop med elitidrott.
I Luleå har vi fyra helt fantastiska elitlag.
Både herr och damlag i högsta basketligan. Samt herr och damlag i högsta hockeyligan. Jag har i årtionden varit på många av dessa elitidrottsmatcher (både seriematcher och SM-slutspel). Matcherna har varit präglade av tryck, passion och engagemang, men förutom på hockeymatcherna i SHL så är det ingenstans det skriks ut att man hatar sina motståndare!
Elitidrott legitimerar inte hat.
Att du försöker jämställa ert (H-läktarens) hat, med att vi på sittplats buar åt en ful slashing/crosschecking, åt en "diving", eller när en motståndare ska "gnälla" åt en domare (eller åt en ful foul i basketen, eller då motståndare ska skjuta straffkast) är faktiskt helt befängt.
Jag har buat flera gånger för att nån motståndare gjort nåt fult, men jag hatar inte.
Och om du vill ha nån jämförelse med elithockey, så har jag upplevt derby mot SAIK i Skellefte Kraft Arena och jag var grymt imponerad av deras klack! Inte en enda gång skrek de nåt om hata Luleå! Däremot hade de flera, flera kanonbra stöttande ramsor för sitt SAIK. De skapade tryck, passion och engagemang – utan att sprida hat.
Du skriver också att på matchdag då hatar man Skellefteå. Men det var ingen matchdag då vi stod i Södra Hamn för att hylla våra guldhjältar på lördagen, men ändå ljöd era hatramsor där. Flera som stod runt mig sa spontant "näe!", när ni började skrika – och det flera gånger.
Ni är ju verkligen – till 90 procent – en fantastisk klack! Som skapar tryck, passion och engagemang.
Men elitidrott legitimerar inte hat, och hitta på bra ramsor istället, så slipper ni "ta fram" hatramsor.