Det är emellertid inte alla medborgare som är benägna att hålla med om det längre.
Verkligheten har hunnit ikapp de rosendoftande löftena och bidrar nu till ett uppvaknande ur denna socialpolitiska törnrosasömn.
Genom ständiga besparingar på de resurser som, enligt alla partiers löften, skulle garanteras de som behöver särskilt stöd i vardagen för att kunna leva ett värdigt liv i välfärdslandet Sverige kommer vi handikappade på sikt att försvinna som ”fördyrande problem” för finansministern och sjukförsäkringsministern.
Om detta drivs mycket längre kommer dessa ministrar att kunna anklagas för ”vållande till annans död”! Det vård- och assistansföretag, som gör min vardag dräglig och värd att vakna upp till är en verksamhet som startats och drivs av sanna filantroper som satsat tid och resurser på att bereda mig och andra funktionshindrade en social och human möjlighet till normalt liv och som även bidragit till att skapa hundratals arbetstillfällen i sin verksamhet. De inhumana cyniska byråkraterna inom socialförsäkringsdepartementet och försäkringskassan kanske någon gång i livet hamnar i samma hopplösa situation att ständigt måsta strida mot väderkvarnar.
Från de funktionshindrade är det inte svårt att utse hjältar och drakar.
För min del är hjältarna de som kämpar för att få assistansföretagen att överleva.
Drakarna är de flerhövdade monster som med byråkratins skygglappar för ögonen och med omänskliga tolkningar och beslut, trasar sönder hoppet för redan utsatta människor. Beslutsfattarna är inte sena att utnyttja de olika alternativ inom välfärden som erbjuds. Dessutom välförsäkrade om att de alltid kan betala extra för detta.
Om denna utveckling tillåts fortgå kommer FK;s tjänstemän och socialförsäkringsministerns kansli att ha gjort sig förtjänta av att bytas ut.
Tommy E Eriksson, Luleå
Handikappad författare och samhällsdebattör