Efter maktskiftet i regionen har vi äntligen fått ett embryo till en regional näringspolitik i Norrbotten. Vi har en regional ”näringsminister” i Nils-Olov Lindfors (C), Gammelstad och en regional utvecklingsnämnd med Tomas Vedestig, (SJVP) Övertorneå som ordförande.
De kräver att delar av avkastningen från regionens naturresurser ska tillfalla regionen – och inte som nu skickas till staten där en storstadsmajoritet fördelar pengarna. En majoritet, som utifrån sin världsbild, tror att största ekonomiska nyttan för landet kommer från investeringar i tunnelbana, pendeltåg och snabbtåg mellan storstäderna.
Lindfors och Vedestig måste gå ett steg längre och driva krav på en reell decentralisering av makten. De måste utmana den politiska ordning som formades av Gustav Vasa och Axel Oxenstierna för 400-500 år sedan när kung eller drottning var enväldiga.
Med nuvarande ordning blir Lindfors/Vedestigs krav en ropandes röst över snövidderna som snabbt skingras av vindarna.
Vi behöver en ny regeringsform som delar makten mellan parlament och senat. De mest framgångsrika demokratiska länderna med levande landsbygd har redan det systemet.
Riksdagen ska väljas enligt samma princip som idag. Senaten ska också vara folkvald men varje region ska, oberoende av folkmängd, ha lika många senatorer. All lagstiftning ska godkännas av både riksdag och senat. Det ger balans mellan storstäder och landsbygd.
Vi måste också, inom vissa områden, återinföra de urgamla landskapslagarna i modern form. Även om vi nu verkar ha fått en bra landshövding så måste huvuddelen av länsstyrelsens funktioner och makt, ofta utövad av enskilda tjänstemän, överflyttas till ett demokratiskt valt regionparlament – där politiskt ansvar kan utkrävas direkt av norrbottningarna.
Låt oss hoppas att Lindfors/Vedestig får modet att följa sina hjärtan och våga utmana både egna och övriga partier. Det är ingen konst att med sakargument bemöta det enda berättigade motargumentet om ”krångliga politiska beslut”.
Lars Pekka
journalist och debattör