Vi kan dagligen läsa om barn och ungdomar som i de gängkriminellas tjänst dödas eller skadas svårt medans de ansvariga sitter i Turkiet och räknar hem miljonerna.
Barn i Sverige värvas in i de gängkriminellas tjänst med löfte om att tjäna pengar. Pengar som ska ge dessa barn Gucci, Prada, snabba bilar och massor med brudar.
Vad värvarna glömmer att berätta är att dessa barn kommer att leva under ständiga mordhot och att om de ertappas så riskerart de långa fängelsestraff eller så kallad vård på SIS-hem.
Men vem är egentligen ansvarig för att dessa barn hamnar i kriminalitet och dör?
Jag har ägnat det senaste året åt att lyssna på rättegångar där barn har mördats och några frågor har uppstått under det året, ja faktiskt innan också.
Vem bär det största ansvaret för att dessa barn värvas till kriminalitet? Vem bär ansvaret för att dessa barn tillåts att arbeta i kriminalitetens tjänst? Vem bär ansvaret för att dessa barn tillåts springa ute på nätterna och vem bär ansvaret för att dessa barn dödas?
Samhällsdebatten har under de tre senaste åren skyllt på samhället, skyllt på att föräldrarna inte fått hjälp från socialtjänsten samtidigt som ett gäng föräldrar demonstrerar på våra torg och på sociala medier att socialtjänsten kidnappar barn vilket naturligtvis varje tänkande människa vet att det inte är sant.
Om vi börjar från början så är det ju två föräldrar som bestämmer sig för att skaffa barn. Naturligtvis kan barn komma till av en olyckshändelse men vet man om att man inte vill ha barn så finns det både butiker och på internet som säljer olika former av skydd så att
INGET barn skall behöva födas oönskat.
Som förälder så har man ett strikt ansvar för sina barn och det barnen ställer till med.
Om ditt barn tillåts eller tar sig rätten att smita ut på kvällar och helger för att begå brott så har ju något gått rejält snett. Om ditt barn nytjar alkohol eller narkotika så kan vi också vara överens om att något är fel. Om ditt barn skjuts av rivaliserande gäng så är vi troligen överens om att det är djupt tragiskt.
Ett par frågor som vi som föräldrar måste ställa oss är:
• Vem är ansvarig för att mitt barn eller ungdom hamnat snett? Vem bär ansvaret för att föräldrar blundar när barnen kommer hem med dyra kläder som man vet att barnet INTE har aft råd att köpa för egna medel? Vem bär ansvaret över att ditt barn springer ute sena
kvällar.
• Är det verkligen samhällets fel? Är det verkligen socialtjänstens fel?
Kanske borde vi som föräldrar leka med tanken att det är vi själva som bär ansvaret!
Den dag man bestämmer sig för att skaffa barn så måste man tänka lite längre än det mysiga med att skaffa barn! Man ger ju barnet ett löfte att man under hela barnens liv ska finnas till för barnen. Som föräldrar är vi ju barnens förebilder. Vi ser naturligtvis till att inte skaffa fler barn än de vi genom eget arbete kan försörja med mat, bostad, kläder, nöjen och annat materiellt som barnen behöver för att bli trygga vuxna.
Det absolut viktigaste är ju dessutom att ge barnen kärlek, regler och normer, att ge barnen en god självkänsla och självförtroende, trygghet, förutsägbarhet och detta gäller inte bara de fem första levnadsåret för barnet utan det är ett livslångt engagemang.
Inte ett barn till skall få dö i de kriminellas tjänst!
Så handen på hjärtat till oss som har barn, är det socialtjänstens fel? Är det samhällets fel?
Är det politikernas fel eller är det vårat fel? Har vi som föräldrar brustit i vårt föräldraansvar?