I Luleå gäller nu att kommunen ska ha 100 000 invånare år 2040. Varför? Jag får intrycket att detta är en målbild som ska hamras in i Luleåbornas tänkande. När man väl har accepterat detta mål måste man fråga sig hur vi ska nå dit. Då kommer, så att säga i andra hand, att vi måste få fram fler bostäder, fler arbetstillfällen och mer av både det ena och det andra. Jag menar att tänkandet börjar i fel ände. Är det ett visst antal invånare som är det viktigaste? Ack och ve; om vi bara blir 97 800, då har vi ju misslyckats! Nej, en bra kommun kan ha 70 000 invånare, likaväl som 90 000 eller 130 000.
I Shopping har kommunen nyligen satt upp utställningen ”The Luleå way” som berättar om Luleås historia från förr och in i framtiden med siktet inställt på år 2040. Ja, vi har en grön omställning som redan har tagit sin början, och denna gäller inte bara Luleå utan flera norrländska kommuner, liksom landet i helhet och förhoppningsvis hela världen.
Nu är frågan vad som egentligen är realistiskt för Luleås del. I en insändare i Kuriren den 1:a februari, sidan 19, har TorBjörn Nilsson yttrat sig om utställningen och dess invigning. Han tycker för all del att 100 000 invånare skulle vara bra, men ifrågasätter i fyra högst relevanta frågor hur detta skulle gå till. På samma sida svarar kommunstyrelsens ordförande Carina Sammeli, men svaren känns ganska svävande även om de är skrivna i en positiv anda.
Låt mig vända på resonemanget! Det viktiga är inte att här finns just 100 000 människor. Det viktiga är att Luleå är och förblir en bra plats att leva på, helst ännu bättre än idag. Lyckas vi ordna goda arbetstillfällen, bra bostäder, goda utbildningsmöjligheter, god vård och omsorg, god tillgång till energi, lockande kultur, sportutövande för både elit och allmänhet, och en i alla avseenden god miljö, så kommer tillväxten av sig själv. Den omställning som redan är igång, i synnerhet från industrins sida, kräver faktiskt en tillväxt för att den ska kunna fullföljas. Och då behövs, mycket riktigt, fler kunniga invånare. De delmål som kommunen har satt upp är klart viktigare än ett preciserat befolkningstal. Men varifrån ska tillskottet av människor komma?
Sammeli berättar att kommunen marknadsför sig både i Stockholm och i Nederländerna. Det tycker jag är rätt! På platser där fortsatt tillväxt snarast skapar fler problem än fördelar kan det rent av vara en lättnad att tillväxten bromsas upp något. Men om folk flyttar till vår kommun gäller det att de faktiskt bosätter sig här! På riktigt!
Begreppet ”Fly in – fly out” är nog bekant för de flesta. De som väljer en sådan lösning är inte sällan högkvalificerad personal som är väl förankrade på den nuvarande hemorten, och som bara skaffar sig en liten övernattningslägenhet för att kunna veckopendla till Luleå. Så vill vi inte ha det! Andra dagspendlar från orter i Luleås närhet. Men för dem som bor på ett ”mellanavstånd” från Luleå blir det knepigare.
Här kommer vi in på den besvärliga frågan om landsbygdens avfolkning. Alla politiska partier brukar framhålla att ”Hela Sverige ska leva”! Ställer också Luleås politiker upp på detta? Och hur då? Eller ska vi bara tycka synd om Glommersträsk, Korpilombolo och andra mindre orter som avfolkas?
I en debattartikel i Kuriren den 31:a januari skriver Bertil Bartholdson: ”Jag känner inte till någon kommun i Sverige som har en vision om att minska sin befolkning”. Så sant! Luleås växande befolkning kommer sannolikt att till en del tas från mindre orter på landsbygden. Det bör vi vara medvetna om, även om det egentligen är en fråga för staten och inte för Luleå kommun att motverka den utvecklingen.
Men varför skrev jag egentligen allt detta? Det är väl självklarheter? Sedan ska jag passa på att klaga på ett annat av kommunens initiativ: ”Luleå Framtidsforum” som också siktar fram emot år 2040.
Ett antal representativa Luleåbor kommer att väljas ut för att diskutera och föreslå förbättringar inför framtiden. Jo visst är det initiativet bra! Men varför får inte barn vara med? Med barn menar vi personer som inte fyllt 18 år, och alla dessa är uteslutna från forumet. Detta trots att många barn är förvånansvärt kloka, och de äldre av dem kan vara mycket väl medvetna om kommunens och världens nuvarande och framtida problem.
Och de kommer ju att bli vuxna! En 17-åring idag kommer att vara 32 år 2040, och blir i hög grad påverkad av förhållandena som råder då. Här behövs ett omtag! Själv ligger jag sannolikt i graven vid den tiden, och kan faktiskt strunta i hur det då har gått för Luleå!