SD och L hänger på verklighetsflyktståget. De menar att en subventionering av kärnkraften är en lösning på Sveriges behov av el. De vill förlänga drifttiden av Ringhals 1 och 2. De vill satsa på fjärde generationens kärnkraft vilken tidigast kan vara i kommersiellt drift om 15 år.
Ringhalsverkets vd, Björn Linde, har klargjort varför Ringhals 2 och 1 måste stängas 2019 och 2020. Han säger att ”2-ans bottenplatta har drabbats av korrosion och att det är omöjligt att inspektera hur stora skadorna är. Ringhals 1 stängs för att reaktorn inte underhållits och att personal inte utbildats för att bemanna reaktorn.” I genomsnitt per år under de senaste 10 åren har Ringhals 1 producerat 5,1 TWh och 2-an 4,8 TWh.
Låt mig belysa verkligheten på elområdet. Sveriges elförbrukning är ungefär 140 TWh på ett år. De senaste åren har netto-exporten varit 10 - 22 TWh per år. För effekttoppar importerar Sverige ibland vattenkraftsel från Norge (2015 9,2 TWh).
Alla, åtminstone här i norr, vet att en stor vindkraftutbyggnad sker i Piteå. En av Europas största. Fullt utbyggd kommer Markbygden 1101-projektet att ha en total kapacitet på 3 400 Mw och en produktion på cirka 10 TWh vilket motsvarar elförbrukningen från 400 000 svenska hushåll (konsumtion 25 000 kWh/år). Detta motsvarar cirka 7 procent av Sveriges totala elförbrukning och cirka 1/3 av Sveriges totala förnybara energimål för 2030. Bara denna vindkraftspark ersätter stängningen av de båda Ringhalsverken.
Mellan 2019 och 2022 kommer produktionen från vindkraft att öka från 17 till 35 TWh. Skälet är enligt branschen att vindkraft i Sverige är billigare än någonsin, och nu lönsamt utan subventioner.
En vanlig fråga är ”vad gör man om det är kallt och det blåser väldigt lite?”. Kärnkraft är en usel lösning. För att få rimlig ekonomi i kärnkraften måste verken köras nästan hela året på konstant effekt och Sverige behov handlar möjligtvis om tillfällig import.
Istället för att muntligen kasta ur sig dumheter borde rikspolitikerna fokusera på felaktigheten i Svenska Kraftnäts kommande förstärkning av överföringskapaciteten från norr till söder. Överföringsförlusterna är mellan 7 och 10 procent.
Serverhallar och nya energikrävande industrier och verksamheter ska naturligtvis därför placeras här där produktion av el sker. Inte i södra Sverige där en mindre del av el-produktion framöver kommer ske. Vi har inte så stort inflytande var man bygger vindkraftverk.
Däremot måste vi bevaka så vi får mest nytta av de vindkraftverk som byggs här. Kärnkraft och subventionerad kärnkraft kommer vi här i norr och i Piteå på intet sätt gynnas av – snarare tvärtom.