Under den gångna mandatperioden har det fattats två olika beslut om skattesänkning, vid ett tillfälle cirka 20 miljarder och vid ett andra tillvälle cirka 8 miljarder. Man får hoppas att besluten fattats med tanke på Sveriges bästa och inte på grund av personlig vinning.
En riksdagsledamot har ett arvode på 70 000 kronor per månad vilken innebär ett netto på mellan 45 000 och 50 000. Arvodet är i den storleken att en knapptryckning för skattesänkning innebär en skattelättnad för denne med fyrsiffrigt antal kronor per månad, åtskillig lägre för en arbetarlön. Riksdagsledamoten är vald av medborgarna och har fått deras förtroende att föra deras talan och ska därmed avhålla sig från att sätta sina egna personliga intressen främst.
För att en riksdagsledamot inför medborgarna ska slippa misstänkas för att skattesänkningen gjorts enbart för ledamotens egen vinning skulle ett skattefritt arvode på 45–50 000 eliminera eventuellt medborgartvivel. Kan ett skattefritt arvode kunnat medför att de cirka 28 miljarderna som hamnade hos privilegierade privatpersoner i stället stannat kvar hos medborgarna till förmån för pensioner, sjukvård och så vidare?
Moderaternas skattesänkarmaniska taleskvinna och presumtiva finansminister i en borgerlig regering har alltid framhållit skattesänkningar som ett viktigt verktyg för lösning av samhällsproblem. Under denna höst har förslag om skattesänkning för låg- och medelavlönade kastats fram, men då tyckte hon att detta inte var en bra lösning. Att riksdagsbeslut fattas på basis av egen vinning torde inte vara önskvärd demokrati.