Med anledning av skolnedläggningen av Vitåskolan och barnens flytt till Råneskolan.
Tusen rosor vill jag ge till föräldrarna till Vitåskolans barn. En tuff tid väntar er. Trötta och frustrerade barn efter en lång skoldag behöver stöttning. Att för egen del lösa kombinationen av arbete med pendling, lämning och hämtning av barn på flera platser och att dessutom vara på plats när barnen kommer från skolan i Råneå. Dessutom får ni bära på oron då barnen ska vänta och avlämnas på vägkanten vid en tungt trafikerad väg utan några utbyggda hållplatser eller busskurer.
All personal på Vitåskolan behöver också ett fång med rosor och omtanke. Att bryta upp och splittra arbetsstyrkan på en mycket välfungerande arbetsplats ställer nu krav på er, era nya arbetsledare, arbetskamrater och inte minst de barn ni ska möta. Hoppas extraresurser är avsatta för ändamålet.
I höst är det åttio år sedan Vitåskolan var klar för användning. Istället för att fira åttio lyckosamma och värdefulla år av verksamhet har det nu blivit att åse en nedläggning med hysterisk tömning av värdefull utrustning av kommunens och olika föreningars ägodelar. Allt utan en dialog med olika intressenter.
Skolan har varit hela bygdens samlingsplats. Olika föreningar har enligt överenskommelser haft tillgång till lokalerna. Folkets Hus-föreningen sålde mark till kommunen för plats för förskolan med motprestation att få disponera lokaler i skolan.
Ni i Sörbyarna har ett tufft år framför er. Lite kanske ni kan lära av de kämpande vid skolnedläggningarna i Vitådalen och på andra håll.
Tyvärr är denna skolnedläggning ett allvarligt exempel på när demokratin inte fungerar. Om det är rädsla och /eller oförmåga att möta sina kommuninvånare eller total nonchalans kan kvitta. I praktiken är det i alla fall bristen på dialog som genomsyrar besvikelsen hos de boende i Vitådalen.
Jag vill inte dela ut tistlar till våra politiker för tistlar sprider sig och kväver annan växtlighet. I stället vill jag se politiker som är prestigelösa och vågar förklara sina eventuella misstag och möta medborgarna. Det skulle hedra dem och få oss att fortsätta att tro på demokratin.